Isoleringsimpulskänslor!

God kväll, trognaste läsare! Ikväll tänkte jag ta upp en diskussion om impulskänslor kring isolering. Idag var nämligen en dag då jag inte kände mig bra alls vare sig fysiskt eller psykiskt, så jag kände tidigare idag att jag bara ville vara hemma ensam och göra ingenting. Från ingenstans har jag nämligen börjat känna mig riktigt osäker i sociala situationer. Jag kan fortfarande träffa min bästis ute, men jag kan inte vara i gäng längre stunder på allmänna platser som exempelvis caféer. Det känner jag även av alltmer när jag träffar Femifantasy, för vi har ingen lokal, vi ses alltid på något café och jag har börjat känna en stor press på mig att få saker i rullning. Tyvärr så kan jag ju inte göra någonting på egen hand, alla måste ju göra någonting, annars blir ingenting gjort. Fast nu kom vi ifrån ämnet lite, mer om det kan ni läsa en annan gång.

Nå, åter till isoleringsimpulserna. Jag tror att alla människor i olika perioder har stunder då de känner att de vill isolera sig hemma utan det minsta sällskap från någon. Som jag skrev ovan så var idag en sådan dag för mig, men jag visste att jag inte skulle må bra av att vara hemma ensam bara för att göra absolut ingenting. Därför ringde jag min bästis och bad henne att komma till Gustavsberg över en fika, så vi möttes där. Som vanligt hade vi riktigt trevligt och talade om allting från feminism till fantasy, men jag blev trött riktigt fort. Efter att ha suttit på ett mysigt café en stund så började jag känna mig frånvarande och trött, vilket kan bero på att sociala situationer plötsligt tar mycket mer energi än de brukade göra förut. Ofta nuförtiden känner jag att jag bara vill isolera mig från omvärlden, men jag vet att det är det sista jag får göra när jag känner mig osäker eftersom det bara leder till att osäkerheten ökas. Att trotsa dessa impulskänslor är dock inte lätt, det tar som sagt en massa energi ifrån en och det är inte alltid att en lyckas trotsa dem även om viljan finns.

Som jag skrev ovan så har jag ju även Femifantasy att ta hand om och där gör jag nästan allting själv igen, vilket tar på mina krafter och jag slits ut, vilket leder till social osäkerhet. När jag tar på mig för mycket utan att andra sköter någonting så blir jag stressad, vilket leder till osäkerhet i alla sociala situationer. På sistone har jag känt mig otroligt socialhindrad och trött, det enda jag känner för är att isolera mig från omvärlden helt trots att det egentligen går fullständigt emot precis alla av mina så otroligt jättemånga principer. Svårt!

Samtidigt som jag känner en impulsiv isoleringsönskan så vill jag ändå ofta att någon vänlig, pålitlig person kommer och tar min hand medan h*n bevisar för mig att allting ska bli bra tillslut. Ibland räcker det med en kram och en axel att gråta mot för att en känner att allting bara är så svårt. Givetvis är inte livet lätt för någon, men jag är en eldsjäl som ofta blir bortglömd för att jag är så plikttrogen och målmedveten oftast. Tyvärr är jag inte den enda, det finns jättemånga eldsjälar som känner detsamma. Vi förväntas finnas där för andra hela tiden, vi förväntas ställa upp på allas villkor, men så fort vi själva ställer minsta lilla krav tillbaka så blir det ett himla liv om att vi kräver för mycket. Det är inte ovanligt alls eftersom folk gärna tar oss för givet, vilket är en känsla ingen vill känna. Vid sådana tillfällen kommer isoleringskänslorna framsmygande och försöker ta över ens förnuft totalt. Att jag har bland annat diagnosen HSP gör det inte lättare, men även det får ni läsa mer om en annan gång. Ikväll fokuserar vi på impulser och isoleringskänslor, inte diagnoser.

Nu när jag babblat/skrivit en massa kring mina isoleringstankekänslor så vill jag höra era erfarenheter eller tankar. Hur ofta känner ni att ni vill isolera er? Vad gör ni när ni känner för att isolera er? Låt mig veta och var med i diskussionen om det så att vi kan hitta en lösning på detta mycket vanligt förekommande problem.

Besök av mamma!

Hallå där! Ikväll skriver jag bara för att skriva, men det är för att jag är hemskt trött. Intressantare inlägg kommer ännu, jag har nämligen gjort en lista över saker att blogga om. Ni kommer att få läsa lite om karaktärer jag brukar fangirla, ni kommer att bli hänvisade till Femifantasys blogg, med mera. Så var tålmodiga, mina kära läsare, intressanta inlägg om allting mellan himmel och jord väntar er ännu.

Det finns faktiskt inte så mycket att säga om idag. Jag har tagit hand om en del disk, jag har putsat rent spisen, jag har handlat, etc. Med andra ord har saker och ting varit fullständigt ointressanta idag, förutom att jag fick besök av mamma några timmar. Henne träffar jag väldigt lite nuförtiden eftersom hon bor så långt bort och parkeringen här är dyr, men hon kommer åtminstone till mig då och då för att göra mig sällskap. Det är riktigt mysigt att bo själv, så missförstå mig inte, det är bara det att det ibland känns lite ensamt. Faktiskt så är det inte ovanligt att människor drabbas av depression efter sin första flytt. Jag har tack och lov inte känt av några sådana symptom ännu, men allting är mycket mer energikrävande när en bor själv. Diska, betala räkningar, tvätta, plocka upp posten, slänga sopor, med mera, det tar verkligen på krafterna. Som sagt så är det värt allting för att få bo i ett eget hem, men det tar på krafterna. Jag har inga möbler hemma för stunden, men det beror på en kass ekonomi, vilket också tar på krafterna eftersom hemmet inte är i ordning. Jag mår riktigt dåligt i längden av oordning och kaos, men kan inte göra så mycket åt den saken just nu.

Jaja, nu kom vi ifrån ämnet lite. På det stora hela har dagen åtminstone varit okej. Jag mådde bra av att få träffa mamma en stund. Vi ordnade även så att jag ska få ett Ica-kort snart, för jag handlar ofta på Ica Maxi. Nåja, vi hörs imorgon igen med ett nytt blogginlägg som förhoppningsvis blir roligare att läsa än detta.

Ge mig råd!

God kväll, kära läsare! Ikväll är jag helt slutkörd efter att ha haft en tuff och aktiv vecka. Faktiskt så är jag så upptagen nuförtiden att jag knappt kan sova om nätterna, eller snarare: jag känner mig inte utvilad efter flera nätters sömn. Jag är konstant trött och det tar all energi att bara åka iväg för att handla några få saker. När jag blir riktigt trött så brukar jag isolera mig från omvärlden några dagar tills energin har återvänt. Det betyder givetvis inte att jag blir helt okontaktbar, men däremot att jag behöver några dagar på egen hand för att återta energin. Därför vill jag nu be er om råd. Vad skulle ni göra för att återfå energin efter att ha drabbats av stor utmattning som gränsar till utbrändhet? Finns det något spa ni kan rekommendera? Någon simhall där det inte är så mycket folk? Jag tar emot alla råd och förslag jag kan få. Jag kan inte genomföra alla, men är ändå tacksam för alla råd och förslag jag kan få. För stunden orkar jag inte ens sköta mitt hem.

Kapitalism!

Ett ämne som jag gärna undviker att diskutera eftersom jag verkligen hatar det så djupt: Kapitalism. Det finns så många anledningar till att jag avskyr det att jag inte ens vet vart jag ska börja eller hur långt inlägget kan bli, så vi sammanfattar allting med en enkel textbild istället. Annars får vi hålla på till nästa år.

Budskapsbilder, del 2!

Hej, kära läsare! För en tid sedan fick ni se några bilder med olika texter, citat och budskap. Idag tänkte jag visa några fler sådana, för det var nu ett tag sedan ni fick se del 1. Nu är det äntligen dags för del 2:

Samling av skönhetsprodukter!

Hej på er! Idag tänkte jag skriva lite trevligare inlägg än igår då det bara var hushållssysslor på schemat. För en tid sedan så visade jag ju er en samling av Disneyfigurer och berättade att jag är en person som tycker om att samla på saker, därför tänkte jag idag visa er min samling av skönhetsprodukter. Schampo, bodylotions, balsam, hudkrämer, med mera. Det var först igår när jag var i affären som jag insåg att jag har så mycket skönhetsprodukter att jag borde ställa dem någonstans där jag kan se dem, så det var vad jag gjorde imorse. Jag ägnade en lång tid åt att ställa fram produkterna så fint som bara möjligt, så, här är dem - steg för steg:

Hemmasysslor!

Hej! Det här inlägget blir inte något roligt, hela dagen har varit fysiskt ansträngande. Jag har inte gjort annat än sysslor hela dagen. Handlat, diskat, tvättat, bäddat, etc... Inte roligt, men definitivt nödvändigt. Imorgon blir det ytterligare tvättande innan jag får besök. Anledningen till att jag har tvätt två dagar i rad den här veckan är att jag idag tvättade på hemmaplan i två omgångar, men jag har fortfarande en massa tvätt som brådskar och därför fick jag lov att boka tvättstuga till imorgon. Som sagt så har jag ju också gjort annat än att bara tvätta idag. Jag har handlat en massa grejor och har fixat på hemmaplan. Imorgon ska jag även försöka sortera lite olika saker hemma. Tanken är att jag ska visa er fler objekt från mina olika samlingar, men jag lovar ingenting ännu. Vi får helt enkelt se, men något inlägg får ni givetvis imorgon om ingenting kommer i vägen. Jag försöker att skriva minst ett inlägg om dagen för att inte komma ur min skrivbalans.

Farväl, Astroteatern!

Ja, tyvärr har jag tvingats sluta i min tidigare teatergrupp för att jag har bytt kommun. Det känns riktigt tråkigt eftersom vi var mitt uppe i rullning av repetitioner för en föreställning som äger rum i februari. Ja, kommunerna har ju sina regler, men jag måste inte gilla dem. Fast ja, livet går ju vidare ändå. En annan skådespelare i gruppen tvingades också sluta mitt i allting, vilket också berodde på kommunen. Man kan ju tycka att vi borde ha fått fullfölja det nuvarande projektet fram till slutet, men så blev det inte. Det är tråkigt, men vad kan man göra förutom att försöka gå vidare? Det finns säkert andra grupper som vill ha mig på sin scen, men jag fick minst tre nya vänner tack vare Astroteatern och dessa vill jag inte förlora. Jag har lite kontakt med två av dem och kontakt med den tredjes partner som jag är vän med, så jag har ju inte förlorat dem även om jag saknar gruppen. Vi brukade alltid sitta och umgås i pauserna, vilket ledde till mycket skratt och många intressanta diskussioner. Fast återigen, livet går vidare. Det går inte att vara kvar på samma ställe för alltid. Om inte annat så har jag ju alltid kvar minnena och även lite kontakt med regissören, så det är ju något. Det gör det dock inte lättare att acceptera att jag har tvingats lämna dem på grund av kommunernas regler. Fast ja, jag kan alltid hälsa på dem när min tid tillåter och jag kan alltid strida för att få återvända.

Disneysamling!

Hej på er! I det här inlägget vill jag tala lite kort om samlande. Jag tror inte att jag brukar nämna det så ofta, men jag är lite av en samlare. Under årens gång har jag samlat på lite olika saker i olika tider, men det har alltid handlat om någon form av dekoration. Disneyfigurer, Barbiedockor, filmer, värmeljus, stearinljus, böcker, CD-skivor, med mera. Vad alla dessa har gemensamt är att de kan användas som dekorationer till hemmet, jag är ju trots allt en riktigt elegant stilmänniska som älskar att se på vackra saker. Förutsatt att de faller mig i smaken, förstås. Även varje gång jag köper en ny mobiltelefon är form och layout betydande för mitt val av telefon. Detsamma gäller för kläder. Viss elegans måste de ha för att jag ska bli nöjd med dem.

Fast nåja, åter till ämnet här. Jag är ju som sagt en samlare och nu när jag bor själv så har jag mer plats för samlingsobjekt att placera lite här och där som dekorationer. Sedan så är jag ju också svag för söta saker, inte bara eleganta. Jag kan bli rörd av söta saker som exempelvis gosedjur, känslomänniska som jag är. För en tid sedan när jag var hemma hos en väninna i Solna så blev jag jätterörd av alla söta saker som hon hade placerade här och där, så jag älskar verkligen eleganta och även söta samlingsobjekt vad det än är för något.

I framtiden så kommer jag då och då att blogga om olika saker som jag samlar på eller har samlat på tidigare. Bilder kommer alltid att finnas med i inläggen. Den här gången tänkte jag visa min jättelilla Disneysamling som förhoppningsvis blir större med tiden. Många figurer saknas, men de blir fler ännu.

En hjälpande hand till hemlösa!

God kväll, kära läsare. Ikväll tänkte jag skriva ett inlägg om att hjälpa utsatta människor, som till exempel hemlösa. Jag vill också markera att det berör ALLA hemlösa, alltså inte enbart svenska hemlösa.

Jag och min bästis talade nyss på telefon om vad vi människor skulle kunna göra för att utrota fattigdom och hemlöshet. Givetvis är detta en komplicerad sak att diskutera eftersom det inte finns något exakt svar på den frågan, men det finns många alternativ. Först och främst så måste vi börja värdera människoliv högre än vi värderar pengar, annars kommer vi ingenstans. Människoliv kan aldrig ersättas, men det kan alltid pengar. Både jag och min bästa vän är övertygade om att vi skulle komma en bra bit på vägen om alla människor drog sitt strå till stacken genom att exempelvis ge åtminstone en krona om året till välgörenhet. Allra helst mer än så, givetvis, men varenda krona är av värde för att kunna hjälpa utsatta individer och folkgrupper.

Sedan finns det ju givetvis annat man kan göra också. På väldigt många platser sitter olika människor och ber om pengar till mat för att de inte har något hem att gå till. I den här frågan har jag bråkat med otroligt många främlingsfientliga människor som kallat dessa hemlösa för vidriga saker som "pack", "parasiter", "luder", med mera. Hur folk kan vara så vidriga mot sina medmänniskor undgår mitt förstånd helt. Det är ingen som tvingar en annan att ge pengar till hemlösa, men det är väldigt fint att vissa människor faktiskt gör någonting för att hjälpa. Att det är jobbigt att se på denna misär som många lever i kallas för samvete. Självklart vill du inte se någon människa må så dåligt och ha det så svårt, men det är ingen konstig känsla alls. Tvärtom så tyder det på att du har någonting som kallas för empati. Det kan tilläggas att dessa utsatta grupper sällan är krävande, tvärtom så är de ofta tacksamma för det lilla de får - vad de nu än får av dig.

Nu ska jag dela med mig av vad jag brukar göra för att hjälpa utsatta människor i nöd, även om det är lite:
I lördags skrev jag ju ett inlägg om den tabubelagda menstruationen, vilket spelar en viktig roll i vad jag gjorde i lördags. Som jag skrev så hade jag fruktansvärda värker, men var ändå tvungen att sätta mig på bussen för att åka till mataffären. Jag hade nämligen slut på frukostmat hemma. Dessutom så hade jag kvällen innan, i stress och trötthet, köpt fel vara på Ica Maxi. Jag skulle köpa rökt skinka, istället blev det rökt kalkon av misstag. Därför tänkte jag i lördags att jag inte visste vad jag skulle göra med denna kalkon eftersom jag redan hade hunnit öppna paketet, men visste att jag inte skulle äta skivorna själv. Då kom jag plötsligt att tänka på att det brukar sitta en hemlös kvinna där utanför butiken jag brukar handla i, så jag bestämde mig för att ge henne kalkonen. När jag väl kom fram till butiken så lämnade jag kalkonpaketet vid hennes filtar, hon var nämligen inne i butiken. (Antagligen ville hon värma sig eller så hade någon vänlig själ givit henne några kronor att handla någonting för.) Med tanke på att det är förkylningstider fick hon även några paket näsdukar av mig. En annan kvinna som brukar vara i hennes sällskap ibland fick också några paket näsdukar av mig, sedan även ett stort paket med kexchoklad som hon skulle dela med sin väninna (eller är de kanske systrar?). I vilket fall som helst så blev båda riktigt tacksamma för vad de fick, även om det nu egentligen inte var så jättemycket. Visst önskar jag att jag kunde göra mer, men jag kan ju inte hjälpa dessa människor så mycket som jag skulle vilja eftersom jag måste försörja mig själv också.

Om nu alla människor kunde göra åtminstone lite för att hjälpa utsatta människor så skulle vi komma en väldigt bra bit framåt, men som sagt så måste vi börja värdera människor högre än pengar. Förutom det så måste vi sluta döma människor efter samhällsklass, för de fattigaste blir oftast stämplade som exempelvis lata eller omotiverade. Dock så är många "lågklassjobb" otroligt viktiga, ett exempel är hemtjänsten. En höginkomsttagare förtjänar inte att hyllas mer än en låginkomsttagare, för många gånger är de lågt avlönade jobben de allra viktigaste. Vården är ett jätteviktigt exempel. Jättedålig lön, men så jätteviktigt yrke.

Sedan finns det ju många andra utsatta grupper också. Hemlösa är bara en droppe i ett stort hav, men inte mindre viktiga för det. Femifantasy har bestämt att skänka en viss del av eventuella föreställningsinkomster till bland annat kvinnojourer, för också kvinnor är en riktigt utsatt grupp. ALLA kan göra skillnad!

Google Foto!

Okej, nu har ni fått läsa två såpass allvarliga inlägg att vi kan andas ut lite med att inte tänka mer på sådana inlägg ikväll. Den här gången tänkte jag kort ta upp Google Foto, alltså appen, och dess säkerhetskopiering. Jag vill veta vad ni har för erfarenheter kring den och vad ni anser om säkerhetskopieringen? För min del har den varit till riktigt stor nytta när jag har velat spara viktiga bilder, men eftersom det är så jättemånga så blir det svårare att hitta rätt när jag söker. Förutom att Google säkerhetskopierar bilderna så brukar de ju även stilisera dem en aning och även skapa collage. Tidigare har jag inte brytt mig så mycket om dessa egenskaper, men på sistone har jag börjat uppskatta stiliseringen alltmer. Bilden som fångade intresset är inte något mästerverk och Google har skapat finare bilder, men ändå fastnade jag för nedanstående foto:

Varför jag fastnade för fotot vet jag inte ens själv, men någonting var så fint att det fångade mitt intresse. Kanske var det de vackra färgerna på bilden eller kanske den fina ramen som får fotot att likna en tavla? Har ni några stiliserade foton från Google som ni verkligen blev förtjusta i? Dela med er av länkar så att jag får se, för jag älskar och uppskattar verkligen konst i alla sina olika former. Sång, bild, texter, skådespel, etc.

Värktabletter vid smärta!

God kväll, kära läsare. Som ni nog minns så skrev jag igår ett inlägg om menstruation och värker, ikväll ska vi gå vidare på ämnet smärtor och även ta upp tabletter mot smärtor. Tabletter som ipren, alvedon, burana, med fler. Känsliga läsare varnas, för menstruationsspåret kommer också att fortsätta i det här inlägget.

Som jag tror att jag tog upp i mitt inlägg igår så kan jag få fruktansvärt ont under menstruationens gång, så ont att jag måste ta flera värktabletter på en dag. Igår var jag tvungen att ta tre iprentabletter för att inte smärtan skulle få mig avsvimmad, vilket den nästan gjort många gånger tidigare. Idag vaknade jag mycket tidigt på morgonen i fruktansvärda smärtor och kunde knappt gå upp ur sängen, men för att kunna lindra smärtan var jag tvungen att tvinga upp mig för att komma åt värktabletterna. Jag svalde två alvedoner och la mig i sängen igen, men det tog tid att somna om och även för tabletterna att göra minsta skillnad mot värken.

 

När jag sedan hade somnat om och vaknade igen så var ju smärtan inte lika hemsk som innan, men den kändes fortfarande. Därför fick jag ta en ipren för att lindra det som var kvar av värken. Efter frukosten var det sedan dags att åka in till stan för att träffa Femifantasy igen. Av personliga skäl så fick jag sjukskriva mig under tisdagen och torsdagen, så därför var det viktigt att komma iväg idag. Värktablettens effekt höll i sig ett tag, men när jag satt på bussen kände jag hur smärtan sakta började smyga sig tillbaka igen. Nu var det ju dock försent att göra någonting åt saken, så det var bara att bita ihop och hoppas att det skulle lugnas.

Sedan sågs vi i Femifantasy på Café Dox i Gamla stan, där vi håller till just nu för att lokal saknas. Jag tog upp lite saker med dem och berättade om en billig lokal i närheten av där jag bor, så eventuellt ska vi försöka hyra den nästa vecka. Eftersom det inte gick att göra så mycket praktiska övningar på caféet så började vi även diskutera vissa feministiska samhällsfrågor, vilket alla deltog i ordentligt. Tyvärr så började smärtorna komma ikapp mig igen nu och jag var tvungen att ge mig av hemåt för att komma åt värktabletter igen.

Väl hemma så rusade jag in i köket för att svälja en ipren och en alvedon för att lindra smärtan. Nu i skrivande stund, alltså lite över två timmar senare, börjar tabletterna äntligen ge effekt. Trots att större delen av smärtan är över nu så är jag ju givetvis fortfarande jättetrött och utmattad, för som ni nog förstår så tar ju all denna fruktansvärda mensvärk på krafterna. Det värsta är att jag känner mig som en drogmissbrukade under min menstruation eftersom jag måste ha värktabletter tillgängliga nästintill hela tiden. Givetvis så överskrider jag aldrig doserna som rekommenderas, men det tar ändå på krafterna att konstant behöva bekymra sig för när värken slår till igen. Som jag nämnde igår så misstänker jag ju ännu att jag kan ha endometrios, men vet att den diagnosen är svår att få. Visst klarar jag mig på värktabletter, men jag blir ändå som förstörd under första halvan av menstruationen varje månad. Moder Jord hatar mig verkligen.

Nu, åter till värktabletterna innan vi avslutar. Jag är absolut inte något fan av tabletter. Tvärtom så anser jag att sådana ska undvikas i den mån som är möjlig, men samtidigt så anser jag att det är dumdristigt att vägra tabletter om inga andra alternativ finns. Vore det inte för ipren och även till viss del alvedon så skulle jag vara livlös en gång i månaden, vilket jag helt klart inte är ensam om. Återigen så är ju menstruation och smärtor ett riktigt tabubelagt ämne, men jag förstår verkligen inte varför. Det är ju en så naturlig sak och som om inte smärtan vore tillräckligt ska vi med livmoder också tydligen behöva skämmas för detta naturliga ting. Ändå påstås det att Sverige är så jämställt, så accepterande, med mera. Fast det är klart; Det gäller oftast bara landets rikaste medborgare, inte den så kallade "underklassen". Menstruation, svagheter och smärtor måste vi våga tala mer om. Dessa egenskaper är så naturliga att det är bortom ofattbart att folk ska behöva skämmas för dem. Ta också bort tabun kring värktabletter, för den behöver också brytas!

En sista sak i det här inlägget: Ni som läser detta och själva har endometrios eller andra mensproblem, hur gör ni för att lindra smärtorna? Kontaktar ni läkare, tar ni värktabletter eller försöker ni uthärda smärtan på annat sätt? Delta i diskussionen och hjälp till att bryta tabun kring menstruationen. Tack för er hjälp!

Tabubelagda ämnen: menstruation och värker!

God kväll, trogna läsare! Ikväll tänkte jag ta upp ett ämne som jag vet är riktigt känsligt för många, nämligen mensvärk. Faktiskt så förstår jag inte varför det är så tabu- och skambelagt, för i själva verket är det ju så naturligt. Jag är en av många personer som får mycket besvär vid menstruationen. De senaste gångerna har jag "bara" drabbats av utmattning, värker och dåligt humör, men det har varit värre än så många gånger.

"Varför mens? Det hör man ju om hela tiden och det är så himla äckligt!"
Nej, låt mig sätta stopp innan ni går längre än så. Det är fortfarande ett problem att det anses som äckligt och onaturligt, för att nu inte tala om vilket stort problem det är att så många skäms över någonting så naturligt som menstruation. Vi som föds med en livmoder har inte valt menstruationen och kan inte göra så mycket åt den, så varför ska vi behöva skämmas för den? Det är också ett enormt problem när vi inte tas på allvar när vi talar om våra smärtor. Oftast får vi höra "Det är ju bara mensvärk, det går över", men så enkelt är det inte alltid. Många behöver läkarhjälp för att uthärda sina smärtor, jag har själv länge övervägt att söka hjälp för mina besvär. När jag har mens så blir jag oftast helt förstörd och onåbar i flera dagar på grund av smärtor.

Det finns även en sjukdom kallad endometrios, som drabbar väldigt många personer. Även det tror jag är vanligare än många tror, men att det är så tabubelagt att många skäms för att tala om det. Jag har ganska så nyligen börjat läsa på om det, så jag kan inte påstå mig veta så jättemycket ännu. Det jag däremot vet för ett faktum är att endometrios kan skapa fruktansvärda smärtor som kan leda till bland annat depression. Sedan är ju alla symptom olika från individ till individ, men så är det ju med allting. Endometrios är en obotlig sjukdom, men inte direkt livshotande. Ibland kan även symptomen variera under olika perioder, ibland känner man av besvären jättemycket och i vissa perioder känns sjukdomen inte av minsta lilla. Jag misstänker ibland att jag har endometrios, men har inte fått någon diagnos. Väldigt få får en sådan diagnos.

Varför vi måste bryta menstabun kan diskuteras om i all evighet, men vi avslutar för ikväll. Om du tycker att mens är någonting äckligt så kanske du är en av många som vill att folk ska lida i tystnad, men det hoppas jag verkligen inte att du är. Våga tala mer öppet om mens och besvären som kan tillkomma. Medverka i att bli av med tabun en gång för alla och stå upp för alla som får fruktansvärda smärtor. Tack för att du deltar!

Trilogin Drakskeppet!

Hej, bästa läsare! Nu är det än en gång dags för mig att dela med mig av lästips för bokälskare. Den här gången ska vi ta upp böckerna Drakskeppet, Det Gyllne Svärdet och Borgen i Fjärran som alla är varsin del i en trilogi om en liten fransyska som kidnappas till den kalla Norden. De är skrivna och illustrerade av den mycket skickliga Maj Bylock, som även har skrivit böckerna Skatter ur Bibeln, Syster Pelle och Djävulsögat, med fler. Den här gången ska vi som sagt tala om barnbokstrilogin Drakskeppet, så vi börjar väl nu helt enkelt med den första boken. (Låt er inte luras av ordet "barnbok". Alla delar passar alla åldrar.)

Drakskeppet berättar om en fransk tioåring vid namn Petite, som är dotter till en stor riddare i det forna Frankrike. Petite har flera äldre systrar och även bröder som sällan är mycket till sällskap för en liten tioåring som vill leka istället för att göra sysslor. På den här tiden fick flickor varken lära sig att simma, rida, läsa eller annat som ansågs vara mannens jobb, därför fick Petite aldrig närvara på sina bröders lektioner. Flickorna förväntades lära sig sy med silkestråd och ta hand om fina gäster. För Petite var det dock mycket intressantare att få lära sig att läsa, simma, med mera, därför så brukade hon ibland smyga sig in till sina bröders lektioner utan att någon märkte henne. Hon var så liten att hon inte märktes av så lätt, därav namnet Petite som betyder "liten". En kväll när Petite är en bra bit utanför den stora borgen där hon bor så ser hon en hare som hon börjar jaga efter. Hade hon vetat vad som väntade henne den kvällen hade hon aldrig lämnat sitt trygga hem. Hon får se märkliga, otäcka skepp som rör sig in mot stranden och inser efter en stund att det är vikingar som har kommit för att plundra Frankrike. Hon kidnappas av en näslös viking och förs till hans skepp som tar henne till den kalla Norden, där hon blir såld som träl. (träl är ett annat ord för "slav".)



När jag började skriva det här inlägget hade jag tänkt skriva om alla tre böckerna, men kom sedan på att om jag skriver för mycket (alltså mer om vad som händer), så skulle all spänning för er försvinna. Därför så avslutar jag det här inlägget nu och ber er att stänga av datorn för att rusa till närmsta bibliotek för att söka upp denna fantastiska bok. Återigen, den passar alla åldrar. Jag gick på lågstadiet när jag läste den här trilogin för första gången, men älskar den än idag. Nyligen läste jag om böckerna och fick så mycket mer insikt i vad jag inte insåg då. Trilogin Drakskeppet är tre spännande berättelser om utanförskap, att vara annorlunda, tänka utanför ramarna, utsättas för rasism, med mera. Böckerna innehåller även en del nordisk mytologi, så jag rekommenderar att läsa dem ifall ni gillar berättelserna om Tor, Freja, Oden, med fler.

    

Tråkiga Stockholm!

Ikväll har jag inte för avsikt att vara särskilt trevlig eller tillmötesgående i det här inlägget, för jag är grinig och trött. Jag säger inte emot att jag har haft en bra dag, men jag har inte sovit särskilt många timmar inatt och har varit med om griniga personer. Dessutom så såg jag en person som liknande en politiker som jag verkligen inte tycker om, så mitt humör är verkligen inte på topp just nu. Fast, vad kan en vänta sig? Jag var ett tack i Stockholm idag (innerstan) och jag tycker så fruktansvärt illa om den. Stressiga miljöer, gråa humör, otrevliga människor, med mera. Givetvis är inte alla sådana, men ändå på tok för många.

Igår skrev jag ju att jag skulle till Studiefrämjandet idag. Det kan ni läsa om här på Femifantasys blogg. Personen jag träffade var ju trevlig dock och jag fick en massa bra information, nästan lite för bra och för mycket - så mycket att jag inte hängde med i allting, men det ordnar sig med tiden. Jag har åtminstone fått papper om Studiecirkel att fylla i för att vi i Femifantasy någon gång ska komma igång.

Aja, jag ska inte bara gnälla, några bilder kan jag ju dela för sakens skull så att inte inlägget blir alltför trist:

Värmeljus och bästisbesök i vintermörkret!

Ja, återigen, vintern och kylan tar väldigt mycket energi från mig - det jag däremot verkligen älskar är mörkret. Där jag bor så blir det ju mörkt så snabbt och då är det ju så otroligt mysigt att dricka te och tända ljus. Jag har fler värmeljus än jag kan räkna och jag älskar dem verkligen. Ikväll skulle jag ha haft träff med Femifantasy, men av personliga skäl fick jag ställa in det. På söndag kommer vi dock att köra på som vanligt igen och kommer förhoppningsvis snart igång med allting. Fast aja, nu ska vi inte tala om det, för att följa Femifantasys resa så ska ni gå in på vår egna blogg på Nouws hemsida. Ikväll ska vi fokusera på vad som gjordes och talades om ikväll. Min bästis var på besök och vi hade jättetrevligt med en massa diskussioner. Bara mörker och värmeljus kan leda till oändliga diskussioner ibland, åtminstone mellan henne och mig.

Givetvis diskuterade vi ju också mer än så. Bland annat så hade vi en diskussion om feminism och vilka problem män kan drabbas av under patriarkatets styre. Som feminister är vi båda mer än villiga att diskutera problem som berör män i samhället, exempelvis att det anses "omanligt" att visa känslor eller våga tala om känslor. Även män kan våldtas och misshandlas, men det sker oftast av andra män, vilket ändå är ett stort problem som givetvis måste uppmärksammas mer. Sedan finns det ju givetvis också kvinnor som trakasserar män sexuellt, men det är ändå inte speciellt vanligt om vi tittar på hur många våldtäkter som begås av män. Detta är ju ett problem dock eftersom män sällan tas på allvar när de tar upp situationer där kvinnor har utsatt dem för något, men att gnälla om det så fort en kvinna berättar hur ofta hon har trakasserats av män kommer inte att hjälpa någon. För så är det faktiskt: så fort en kvinna nämner att hon blivit utsatt för sexuella övergrepp av en man så kommer det offerkoftor som skriker "Inte alla män". Ingen sa någonsin "alla män", men däremot alla KVINNOR! Så gott som alla kvinnor har blivit utsatta för någon form av sexuella övergrepp och det sker nästintill alltid av MÄN! När vi sedan tar upp det så tas vi sällan på allvar, istället så börjas det genast att tala om männens problem. Vi feminister är återigen mer än villiga att tala mer om problem som berör män och vi inser att de säkert är många, men ta INTE upp det när kvinnor vill ta plats.

Ja, jag vet att jag har tagit upp detta problem tidigare, det betyder inte att vi är klara med det ämnet. Dessa bilder har jag också delat tidigare, men de är riktigt relevanta till situationen här. Min lillasyster delade ett riktigt intressant inlägg som ni kan läsa om på Facebook. Läs det och ta till er vad som skrivs i inlägget.


Men ja, nu går vi vidare till nästa diskussion min bästis och jag hade - även om den var kort och ytlig: nämligen snön, mörkret och kylan. Idag har det inte varit så fruktansvärt kallt under dagen, men när solen går ner så blir det riktigt snabbt mycket kallt igen. Som jag har nämnt tidigare så är det ju dock mysigt med mörker och jag bor också i ett riktigt mysigt område som inte ligger en ordentligt lång bit från innerstan.

När våren och värmen återvänder så ska jag och min bästis äntligen börja ta långa, pratsamma promenader i området. Vårarna härute är troligen jättevackra eftersom det är så mycket natur häromkring. Våren är dessutom den årstid jag gillar mest efter hösten som är min favorit. Båda är mysiga på sina egna sätt. Våren är härlig för att man kan ta av sig vinterjackan, men ändå bära långärmade plagg utan att vare sig frysa ihjäl eller få värmeslag. Hösten är mysig för att alla jobbiga insekter minskar och för att de svala vindarna återvänder efter en lång, het sommar. Jag gillar inte när det är för kallt, men inte när det är för varmt heller. Lagom är bra, som man säger. Lite klyschigt, måhända, men det är ändå sant. Vilken årstid gillar ni bäst?

Nåja, det var allt för den här gången. Imorgon ska jag till Studiefrämjandet för ett studiebesök i deras centrala lokaler, vilket är på morgonen, så nu behöver jag stänga av datorn för att sedan sova. Jag bor en bra bit ifrån stan och har vänt på dygnet nu när jag har varit sysslolös, men jag är ändå riktigt trött just nu och måste därför få sova för att orka med morgondagen. Efter besöket hos Studiefrämjandet ska jag besöka en eventuell framtida manushjälpare för att diskutera manuset för Femifantasys kommande långfilm. Håll utkik efter information om det på Femifantasys blogg som finns länkad högre upp i inlägget. Godnatt, kära läsare!