Först ut har vi Askungen och hennes goda fe. Den sistnämnda är anledningen till att Askungen börjar tro på sitt eget värde. Askungen själv är en hårt arbetande ung kvinna som inte gör annat än att jobba, men hon är inte någon dörrmatta för den sakens skull. Hon kan frustreras, hon kan bli irriterad, hon har sina gränser, men försöker ändå göra det bästa som hon kan av sin svåra hem- och familjesituation. Hon är inspirerande.
Efter dessa två har vi Alice. Hon är ett typiskt barn med en livlig fantasi, men trots sin unga ålder är hon riktigt klok och självständig. Saker går knas, hon försöker införa ordning i en värld där ordning är kaos för alla, sedan räddar hon sig själv från att bli halshuggen. Visst, hon drömmer, men det är vad filmen kretsar kring. En fantasivärld skapad av en liten flicka som bara saknar någonting betydande i sin vardag.
Därefter har vi Tingeling, en av mina favoriter av Disneys alla karaktärer. En svartsjuk liten älva som låter känslorna styra lite för mycket. Vore det inte för henne skulle Peter Pan inte ha någonting. Han säger själv till den lilla älvan att hon betyder mer för honom än allt i hela världen, detta efter att hon har räddat honom från kapten James Krooks present som innehåller en tickande bomd. Tingeling gör sina misstag, precis som många andra Disneykaraktärer, men hon lär sig någonting av det. Hon gör upp för sina misstag, som alla görs för att känslorna tar över hennes förnuft. Någon hjälplös liten varelse är hon dock inte. Hon räddar sig själv, sedan räddar hon Peter Pan och hjälper honom att rädda alla andra vänner från kapten Krok.
Sedan har vi Auroras tre goda feer, som hela filmen Törnrosa kretsar kring. De är roliga, modiga, personliga, kloka, vänliga, de är verkligen filmens höjdpunkt. De trotsar sina rädslor och räddar prins Philip flera gånger för att sedan hjälpa honom att besegra den vackra, men onda fen Maleficent, självaste ondskans härskarinna.
Nu kommer vi till Ariel, den första officiella Disneyprinsessan med en stark och riktig personlighet. Hon är en nyfiken upptäckare. Hon trotsar normer och regler, för att nu inte tala om att hon värderar folks liv högre än hon värderar lagar. Vore det inte för henne skulle prins Erik ha drunknat i kung Tritons hav. Sedan räddar Ariel Erik från att utplånas av sjöhäxan Ursula, innan han hjälper henne att ställa saker till rätta i havsriket.
Efter Ariel kommer sedan Belle, en av de mest älskade av Disneys hjältinnor. Ja, vad kan sägas om henne som inte redan har sagts miljontals gånger? Hon är självständig, modig, klok, bestämd, envis och lyckas tämja en best att bli en gentleman. Hon sätter också byns hjältes ego på plats flera gånger på kort tid.
Härefter kommer min personliga favorit av Disneys prinsessor, nämligen Jasmine. Hon är den enda Disneyprinsessan att faktiskt säga att hon vägrar att bli objektifierad. Trots att hon räddas två gånger av Aladdin så räddar faktiskt hon honom också. Vore det inte för Jasmine så skulle Aladdin ha fortsatt att leva på gatan utan något riktigt hem. Hon genomskådar honom också när han utger sig för att vara en annan.
Nu kommer en annan av mina favoriter, nämligen Pocahontas. Indianprinsessan som stoppade ett krig och räddar två nationers folk. Hon lär John Smith att uppskatta naturen, hon räddar hans liv och stoppar ett krig.
Listan börjar bli riktigt lång nu, men mycket mer kommer ännu... *pust* Här har vi Esmeralda, den romska kvinnan som tre män intresserade sig för. Hon står upp för minoritetsgrupper och ställer sig emot Paris domare, som bara är ute efter henne för sin egen lusts skull. Hon hjälper Quasimodo att få självförtroende, för att nu inte tala om att hon räddar både honom och Phoebus. Tack vare henne vågar Quasimodo visa sig bland "vanligt" folk. Även romerna behandlas bättre i slutet tack vare henne och hennes manliga vänner.
Nu flyttar vi oss från Esmeralda i Paris till Megara i Grekland. Också Megara är en av mina favoriter. Hon är inte ens på den goda sidan i början, åtminstone inte helhjärtat, hon arbetar för den onde dödsguden Hades. Hon är faktiskt riktigt egoistisk i början, men har en bakgrund som förklarar hennes beteende. Efter att ha tänkt och känt väldigt mycket så inser hon dock att hon inte gör rätt. Faktiskt så går hennes vilja att rätta till saker så långt att hon bokstavligen offrar livet för en annan. Visst, också hon räddas i slutet, men först räddar hon sin blivande pojkvän som hon tidigare utnyttjade. Hon lär sig att ändra på sin själviskhet och bättras.
Efter Megara så kommer vi till Mulan, Kinas hjältinna som väldigt många äldre Disneyälskare älskar så. (Ja, jag är definitivt en av dem.) Hon är också en av Disneys roligare kvinnoroller. Hon är klumpig, hon är normkritisk, hon är äravillig och samtidigt kärleksfull. Hon är dock inte kärleksfull på ett romantiskt sätt, utan hon är kärleksfull mot sin familj. Kärleken till sin far leder Mulan in i krig där hon riskerar sitt liv. Inte bara riskerar hon sitt liv genom att ge sig ut för att kriga, hon riskerar också sitt liv genom att förklä sig till man. Innan Mulans bluff upptäcks som kvinna så inspirerar hon sina vänner i armén att inte ge upp den hårda träningen, sedan räddar hon kapten Shang och blir av med hunnerna på samma gång. När hon sedan har upptäckts vara kvinna så räddar hon kejsaren och hela hans rike genom att bli av med Shan Yu för alltid.
Efter Kinas hjältinna dyker vi ner i havet till det försvunna riket Atlantis där vi träffar blivande drottning Kidagakash, den äldsta av Disneys prinsessor. Hon är också riktigt normkritisk, nyfiken, rolig, inspirerande, traditionsbrytande, med mera. Också hon är riktigt självständig, trots att hon begår några tillitsmisstag.
Sedan simmar upp till ytan från den blivande drottningen Kidagakashs rike till Hawaii, där två systrar väntar på oss. Jag talar nu givetvis om systrarna Pelekai, Nani och Lilo. Dessa två fungerar fint som två solopersoner, men ännu bättre som en duett. Lilo, den yngsta, är ett ensamt barn som saknar vänner. Nani, den äldsta, är en ung sönderstressad kvinna som är vårdnadshavare för sin syster. Lilo saknar vänner för att hon är "annorlunda" och känner sig missförstådd, medan Nani inte får tid åt sig själv alls för att hon måste uppfostra sin lillasyster för att föräldrarna har dött. Båda har det riktigt tufft och går att känna för. Lilo är en förebild för småflickor för att hon vågar sticka ut, medan Nani är en förebild för att hon offrar sina behov och begär för sin systers skull. Båda är riktigt mänskliga och relaterbara. De tjafsar, men reder alltid ut sina bråk och försöker göra det bästa de kan av sin tragiska familjesituation. Trots detta så är de underskattade.
Nu har vi äntligen kommit till den sista Disneykvinnan på listan, nämligen Tiana! Hon är Disneys första och just nu enda svarta Disneyhjältinna/-prinsessa. En hel del karaktärer före henne har haft andra hudfärger än vit, som är den vanligaste i Disneyvärlden, men Tiana är den första svarta karaktären. Hon är en hårt arbetande kvinna som tror på sina drömmar, men också är villig att jobba hårt för att uppnå dem. Jag kan inte påstå att hon är en favoritkaraktär hos mig, men definitivt minnesvärd. Vad jag gillar mest med henne är att hon lär prins Naveen att tänka på andra än sig själv och att hon är den som får båda att förvandlas tillbaka till människor efter en lång tid som grodor. Hennes band med bästisen Charlotte är också riktigt rörande.
Ja, det var Disneykvinnorna som jag anser förtjänar mer uppmärksamhet och berömmelse. Den här listan har tagit mig flera timmar att skriva. Jag medger att jag var ganska selektiv med utförliga beskrivningar och motiv, men ni har ändå sett alla dessa filmer. (Det tar jag åtminstone för givet att ni har.) Därför skulle det vara slöseri med tid för både er och mig att ge alla karaktärer på listan mer utförliga beskrivningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar