Fördomar om Asperger syndrom

Hej på er! Vad trevligt att ni är här igen. Nu när jag börjar återhämta mig från all utmattning efter min morbrors minnesstund så tänkte jag att vi skulle diskutera diagnosen Asperger syndrom. Vad är vanligt för människor med den diagnosen? Vad kan vara svårt för människor med den diagnosen? Vad kan vara lättare för personer med den diagnosen? Ja, ni förstår vad jag vill få fram. Eftersom jag har den diagnosen så tänkte jag att vi skulle gå igenom några typiska fördomar som jag vill titta på.

(Kom nu bara ihåg att jag bara utgår från mina egna erfarenheter nu, jag talar inte för alla som har Asperger syndrom. Det här blir ett långt inlägg, så var beredda att läsa en riktigt lång text.)

1. Folk med Asperger syndrom är efterblivna.
Det här stämmer absolut inte, för "efterbliven" innebär att man har utvecklingsstörning. En person med Asperger syndrom är antingen normal- eller överbegåvad. Du kan inte ha Asperger syndrom om du inte är minst normalbegåvad.

2. Folk med Asperger syndrom är osociala.
Visst finns det individer som har Asperger syndrom och gärna är helt själva, men det finns alltid undantag. Jag själv älskar att umgås med andra och jag gör det gärna så mycket som möjligt. Av alla personer med Asperger syndrom som jag har träffat är det ytterst få som är helt osociala. Visst är det vanligt att många av oss vill ha mer egen tid än neurotypiska, men alla människor behöver egen tid då och då.

3. Folk med Asperger syndrom är elaka.
Visst finns det elaka individer som har Asperger syndrom, men diagnosen har absolut ingenting med elakhet att göra. Däremot så är det inte ovanligt att människor med Asperger syndrom kan uppfattas som oförskämda för att de är osäkra i sociala sammanhang. Det här är givetvis, precis som allting annat, riktigt individuellt. Dessutom så kan alla människor utvecklas och bli av med sin osäkerhet om de jobbar med den. Jag känner vissa personer som uppfattas som oförskämda för att de är osäkra, men de utvecklas framåt hela tiden. Dessutom så är inte en enda människa fullständig, vi alla har våra fel och brister, men kan alltid utvecklas om vi är medvetna om dem. Det är omöjligt att utvecklas om man inte är medveten om sina svårigheter. Det finns dessutom jättemånga personer med Asperger syndrom som inte alls är osäkra i sociala sammanhang, så det är väldigt individuellt.

4. Folk med Asperger syndrom är fula.
Diagnosen har ingenting med utseendet att göra. Om någon är vacker eller ful har ingenting att göra med Asperger syndrom. Vi som har den diagnosen är precis lika olika utseendemässigt som neurotypiska. Till råga på allt är yttre skönhet någonting som ligger i betraktarens ögon. Vad du ser som jättevackert kanske jag ser som fult.

5. Folk med Asperger syndrom har ingen empati.
Detta är en myt. Visst förekommer det att empati är svårt för vissa med Asperger syndrom, men absolut inte alla. Det finns alltid personer som sticker ut från mängden, både bland diagnostiserade och neurotypiska. Om man har svårt för att känna empati så kan man bli bättre på det om man är medveten om det. Jag är en av personerna som känner för mycket empati, vilket gör att jag får svårt att skilja mina egna känslor från andras. Det är riktigt energikrävande, kan jag garantera. Att man har svårt att känna empati betyder dock inte att man inte kan läsa av andra, men mer om det senare.

6. Folk med Asperger syndrom är bokstavliga.
Visst hör vi oftast att personer med Asperger syndrom har svårt för att uppfatta ironi och att läsa mellan raderna, men det finns som sagt alltid undantag. Jag har inte träffat många personer som är bokstavliga, men visst finns de. Själv så är jag långtifrån bokstavlig, snarare tvärtom. Jag är riktigt metaforisk och älskar att vara kryptisk.

7. Folk med Asperger syndrom kan inte bjuda på sig själva.
Jovisst kan vi det, så detta stämmer inte. Det är givetvis väldigt individuellt, precis som allting annat, men självklart kan vi bjuda på oss själva. Mycket handlar om individen och om hur säker man är på sig själv i olika situationer.

8. Folk med Asperger syndrom kan ingenting annat än att utföra sina specialintressen.
Jo faktiskt, så detta stämmer inte heller. Många av oss kan utföra många saker utanför våra specialintressen. Det är också en myt att specialintressen isolerar en från omvärlden och tar över ens liv. Om ditt specialintresse tar över så mycket att det hindrar dig från att göra annat så är det ett missbruk. Det är också en myt att alla har ett och samma specialintresse hela livet, sanningen är att dessa intressen kan variera enormt mycket under årens gång. Mina specialintressen är idag fantasy och kvinnohistoria, vilka båda har kommit och gått med åren. Det är vanligt att specialintressen följer en röd tråd genom hela livet, men de kan ändå utvecklas.

9. Personer med Asperger syndrom kan inte läsa av andra.
Jo, det kan vi visst. Många av oss kan dessutom känna av andras humör. Med tanke på hur mycket besvär vi som har diagnosen ofta får gå igenom för att klara av vardagen så kan vi relatera till andras mående väldigt lätt. Det är dessutom stor skillnad på att kunna och att vilja. Att en person med Asperger syndrom inte visar så mycket empati för en viss person kan ha att göra med att h*n inte tycker om den personen. Mycket handlar om vilja. Det är dessutom som sagt stor skillnad på att inte kunna läsa av någon och på att inte kunna känna empati. Jag fick nyligen höra om en person vars klasskamrat var ledsen över en sak. Personen som hade Asperger syndrom hade svårt att förstå sin skolkamrats känsla, men kunde ändå se och förstå att h*n var ledsen. Detta hände för några år sedan, idag så har den personen ett jobb där h*n hjälper folk som har större svårigheter.

Ja, det var några av de mest kända myterna. Självklart finns det mycket mer att ta upp om diagnosen, men jag har inte hela dagen på mig. Skälet till att jag tar upp det här är att jag är trött på medias tolkning av diagnosen. Trots att det påstås att vi i Sverige besitter så mycket kunskap om vad Asperger syndrom innebär så hittar jag inte någon bra information. Det är alltid samma visa överallt. Tusentals sidor, inlägg och videor, men ALDRIG någonting som inte gör mig ilsken. Jag kan inte ens läsa om diagnosen längre utan att bli förbannad på alla generaliseringar.

Om du har Asperger syndrom eller någon annan diagnos som tillhör Autismspektrumet, så lämna gärna en kommentar. Vad kände du igen? Vad kände du inte igen? Vad kan förtydligas? Låt mig veta vad du tyckte om detta långa inlägg.