Diagnos och funktionsvariation!

Hej! Idag tänkte jag tala lite om skillnaden mellan diagnos och funktionsvariation. (Ett nyare, bättre ord för "funktionsnedsättning".) Jag vet att jag ofta har sagt och skrivit "diagnos", men det finns ändå en del fel som jag gärna vill rätta till.

En neuropsykiatrisk funktionsvariation, som exempelvis ADHD eller Asperger syndrom är någonting en föds med. En diagnos är vad du får när en psykolog har gjort en utredning på dig och du får papper på din funktionsvariation. Med andra ord så föds du inte med en diagnos, den får du efter en utredning. Däremot så är funktionsvariationen som sagt medfödd och många gånger ärftlig. Vad både funktionsvariationen och din diagnos på den här gemensamt är att du har dem hela livet, men det betyder verkligen inte att du nödvändigtvis behöver ha problem i vardagen hela livet. Precis som med allting annat så kan en leva ett normalt liv, även med en diagnos på papper!

För att få hjälp av exempelvis LSS (Lagen om stöd och service) så måste du ha en eller flera neuropsykiatriska diagnoser. Vill och behöver du däremot enbart stöd från exempelvis SoL (Socialtjänstlagen) behöver du ingen neuropsykiatrisk diagnos eller ens funktionsvariation, men du behöver ändå någonting som stödjer att du har vardagsproblem som hindrar dig från ett skäligt liv. Den största skillnaden mellan LSS och SoL är att det förstnämnda ska garantera en god levnadsnivå, medan det sistnämnda bara ska garantera en skälig sådan. Att båda två är upp till handläggarna att tolka finner jag helt absurt då det riskerar många människors liv och hälsa, men det är en annan diskussion som vi får ta en annan gång.

Åter till diagnoser och funktionsvariationer; Huruvida det är bra eller dåligt att få en diagnos är extremt individuellt. Vissa tycker att det är skönt att få en diagnos för att de har känt sig annorlunda och sedan fått svar på varför de är som de är. Andra vill verkligen inte få diagnoser för att dessa blir stämplar som förföljer en hela livet. Jag vet flera som inte har fått ta körkort enbart pga diagnoser och andra som har blivit nekade jobb enbart baserat på diagnoser. De flesta har säkert hört talas om lokföraren som förlorade jobbet enbart för att han blev diagnostiserad med Asperger syndrom, eller tågvärden som förflyttades till en annan avdelning på jobbet bara för att han diagnostiserades med ADHD. Båda dessa situationer är absurda och skandalösa, men det ska vi inte heller gå in på mer nu. Jag känner en och annan lärare som blir hatad för att h*n råder föräldrar att inte försöka få sina barn diagnostiserade, men detta råd ges enbart för att det riskerar att förstärka stämplar och utanförskap. Samtidigt finns det som sagt vissa som uppskattar att få diagnoser, så jag kan inte riktigt påstå att vare sig det ena eller andra är rätt eller fel då det är så individuellt. Själv brukar jag gärna råda folk att försöka söka hjälp för sina vardagsproblem utan diagnoser inblandade, men det är bara för att jag har sett vad diagnosvärlden kan göra med en. ("Med", inte "för"!)

(Oops, det finns ett förresten fall när du kan bli av med en neuropsykiatrisk diagnos från pappret, vilket är om du mot all förmodan blir feldiagnostiserad. Det tror jag dock inte är så vanligt, så på det stora hela har du diagnosen med dig ner i graven och det gäller också funktionsvariationen.)

Okej, detta inlägg blev lite längre än jag hade tänkt mig, men så'nt händer. Jag kommer definitivt att skriva mer om detta framöver. För att sammanfatta allting viktigt riktigt kort; En diagnos är någonting du får på papper efter en utredning hos en eller flera psykologer (eller läkare), en funktionsvariation föds du med!