Konventstress!

Godkväll, kära vänner! Nu har det än en gång varit lite uppehåll fram och tillbaka, men det beror på att jag har haft mycket att stå i. NärCon närmar sig alltmer och direkt därefter ska jag åka till Göteborg, så jag känner mig ganska stressad och nervös. Förhoppningsvis så går det dock bra, om inte annat så verkar det inte bli lika hett i år som förra året. Det är en stor lättnad. Hursomhelst så vet ni nu varför mitt bloggande är lite halvhjärtat just nu. Så fort den här stressen lugnar sig så ska ni få läsa lite mer trevliga inlägg. Det har hänt en del som jag vill dela med mig av, men det gör jag inte just nu. Senast efter Göteborg ska ni få läsa lite om allting som skett sedan jag var här på bloggen senast.

Innan jag nu avslutar den här nattens inlägg så vill jag meddela att jag har köpt en ny peruk. Jag tänkte ha den på fredagkväll när jag ska cosplaya Mavis Dracula från "Hotell Transylvanien". Bild av mig i peruken kommer senare.

Det var allt för den här gången. Håll utkik efter kommande inlägg om katter, cosplay, film, korsetter, med mera. Ha det så jättebra, mina damer och herrar. Godnatt!

Phantom Valley - Björngudens förbannelse!

Hej, kära vänner! Den här gången tänkte jag dela med mig av ett lästips, nämligen "Björngudens förbannelse". Jag har precis börjat läsa den och finner den riktigt intressant. Den ingår i bokserien "Phantom Valley", som jag är riktigt förtjust i. Tidigare har jag läst böckerna "Den ondskefulla", "På andra sidan spegeln" och "Mörkrets ande", jag älskar samtliga av dem. Gillar ni äventyr, spänning, men också lättläst material så rekommenderar jag varmt böckerna i serien "Phantom Valley". Alla lika unika och spännande på alla tänkbara sätt. Min väninna Fanny lånade mig boken "På andra sidan spegeln", som jag förälskade mig i direkt, sedan dess har hon fortsatt att låna ut böckerna hon har. Läs dem, de är värda all tid i världen!

Mycket att göra!

Godkväll på er! Hoppas att ni mår bra denna mysiga regnkväll. Jag har inte hunnit blogga på över en vecka nu, men energin och tiden har inte räckt till. Mitt filmprojekt tar upp all min tid nuförtiden och jag har dessutom haft en kämpig vecka. Tyvärr har inte så mycket blivit gjort under filmträffarna eftersom det har varit en massa utomstående drama, men tack och lov så ska det vara över nu. Regissören har skärpt villkoren ordentligt och ser nu till att utomstående saker inte tas under filmlektionerna.

Trots att vi inte fått så jättemycket gjort så lyckades jag åtminstone hinna med att klä en medverkande väninna i filmkläder i torsdags. Här har ni även en bild av henne i min klänning, en annan väninnas korsett och min sjal. Visst blev hon underbart vacker? Jag älskar att leka med filmkläder.

Vila i frid, lille Ilo!

Godkväll på er, finaste läsare! Ikväll blir det inga roliga nyheter eller långa inlägg heller för den delen. Ikväll fick jag veta att min morbrors hund Ilo har avlivats, vilket jag tagit hårt på. Nog för att vi inte sågs så ofta, men han var ändå en stor glädjespridare i en liten kropp. Alltid när man kom till Finland så kom han rusandes mot en av glädje och leklust. Varje morgon väcktes man av hans gosande och glädjande skäll. Med lille Ilo hade man aldrig tråkigt, han var en riktig liten solstråle. Jag saknar honom jättemycket, men är glad att jag fick se honom en sista gång för bara åtta dagar sedan. Det är jättesvårt för mig att förstå att den älskvärde lille varelsen inte finns längre. Att åka till Finland kommer inte att vara sig likt framöver. Jag hoppas bara nu att han har det bra där han är just nu. Jag föreställer mig hur han springer runt på gröna blomsterängar med sina nya vänner. Det känns åtminstone bra att veta att han hade ett bra liv och en bra familj som tog hand om honom. Han är fortfarande älskad av allt och alla i sin närhet.

Vila i frid, älskade vovve! <3 Jag hoppas att du har det riktigt bra och att du får leka runt med andra hela dagarna. Du ska veta att du är riktigt saknad och älskad. Jag kommer aldrig att glömma dig. Nu är du säkert som en valp igen där du skuttar omkring och leker med alla dina nya vänner. Farväl, min älskade vän, jag älskar dig jättehögt och det gör också min familj. Det gör ont i mig att aldrig få se dig igen.

P.S. Alla som kände dig vet att ditt namn var det mest passande i världen för att det betyder "glädje".

Prolog till fantasyfilmen!

Godkväll på er, kära läsare! Ikväll tänkte jag dela med mig av prologen till filmen som jag tänker göra. Kom ihåg att vi fortfarande söker både skådespelare, statister och filmfolk, så ni kan fortfarande anmäla intresse. Detta sker i Stockholms län, men nu räcker det med prat. Nu ska ni få läsa prologen av min film:

Den sjuttonåriga Anastasia är inne på sitt rum med sin väninna Ida medan hon borstar håret. Plötsligt ser de ett mystiskt ljussken från Anastasias spegel som sedan visar en helt annan plats än hennes rum. Fyra kvinnor på den mystiska platsen ser ut att ha en riktigt intensiv och spänd diskussion. Ida är stum av förvåning och Anastasia ser helt hypnotiserad ut. Personerna på andra sidan spegeln lämnar sitt rum och spegeln blir normal igen. Flickorna förstår absolut ingenting, men Anastasia skyndar sig att återgå till att fixa sig. Ida vill inte släppa ämnet, men blir tvungen att ge med sig för att Anastasia vägrar att tala om det mer. De ger sig sedan iväg ut för att gå på bio.

På en annan plats syns fyra varelser iklädda mörka kappor med huvor som döljer deras ansikten. De står vid ett hologram av Anastasia och Ida medan de är i Anastasias rum. Två av varelserna har ett varsitt lysande kristallhalsband runt halsen, de andra två har en varsin brosch nära axeln. Broscherna varnar dem för faror, medan halsbanden känner av och kan stjäla riktigt stark magi. Ingen av varelserna förstår varför halsbanden eller broscherna reagerar så starkt på Anastasia, men de misstänker att hon är någon som riket sökt efter i många år. De bestämmer för att testa om Anastasia är den de söker, så de tänker störa flickorna lite genom att skapa ljud som enbart magiska varelser kan höra.

Ida och Anastasia har nu sett filmen, så de har landat på en bänk utanför biografen. Då börjar Ida återigen tala om vad som hände i Anastasias rum med spegeln och även om andra mystiska saker som hänt på sistone. Innan de slutade skolan krossades klassrummets fönster och en riktigt vissen äng gick plötsligt i blom. Anastasia lyssnar dock inte så noga på Ida, för hon börjar höra märkliga ljud. Det är som sirensång, men Ida verkar inte höra någonting. Hon blir däremot förvirrad och irriterad över att Anastasia inte verkar lyssna på vad hon säger. När Anastasia berättar om ljuden som låter som sirensång blir Ida orolig. Än en gång uppenbaras ett mystiskt ljussken, den här gången mycket starkare än tidigare. Ida kan se inte någonting utom det starka ljuset, men Anastasia tycker sig se en bekant, vacker kvinna i ljusskenet. Som förtrollad börjar hon gå mot det starka ljuset, medan Ida står kvar och bländas medan hon försöker hindra Anastasia från att gå mot ljusskenet. I nästa sekund är ljusskenet borta och har tagit Anastasia med sig till en annan plats.

När Anastasia återhämtar sig från ljusskenet så märker hon att Ida är borta, men också att hon har hamnat i en skog. En kvinnlig röst säger att allting är bra och att det inte finns någonting att frukta nu, men Anastasia tror sig höra saker igen. Hon börjar försiktigt att utforska den mystiska platsen hon har hamnat på och får syn på ett par muser som dansar runt i sällskap av några skogsnymfer vid en sjö. Hon tror sig då ha förlorat förståndet och vet varken ut eller in. När nymferna och muserna har dansat vidare bort från sjön så går Anastasia närmare. I hela sitt liv har hon alltid känt sig lugn och trygg när hon är nära vatten, vilket blev ännu starkare sedan hon fick veta att hon är adopterad. När hon får se sin spegelbild i vattnet tror hon inte sina egna ögon. Hennes kläder har förvandlats från vardagliga till gotiska, hennes hår har blivit riktigt långt och blont med rosa slingor. Tidigare var hennes hår ljusbrunt och bara axellångt. Nu är allting så förändrat att inte ens sjön kan hålla hennes panik borta. Hon ropar desperat efter Ida, men får ingen respons. Hon brister tillslut i gråt för att hon är så rädd för dessa märkliga förändringar.

Efter en riktigt lång tid så kommer någon för att hjälpa henne, det är adelsnymfen lady Liana von Laurenard. Hon berättar att hon är Anastasias hovdam och även att platsen där Anastasia har hamnat på är känd som Den Magiska Dimensionen. Liana berättar också att Anastasia är rikets sedan länge försvunna prinsessa. Anastasia förstår absolut ingenting alls och saknar ord att beskriva sin förvirring med. När Liana har talat klart så kommer en annan person gående mot dem. Det är konstmusan Tiella. Hon är en kammarjungfru och assisterar Liana i olika palatssysslor. Liana berättar att hennes jobb nu är att förbereda Anastasia för sitt prinsessliv och att använda sin magi rätt. Tiella är där för att assistera Liana med Anastasias utbildning. Under tiden tar ett par av Anastasias kvarstående släktingar hand om riket. Anastasia får nämligen inte återvända till sitt palats förrän hon har lärt sig att kontrollera sin magi. Det är en order från hennes farmor, gudinnan drottning Brilena. Efter en stunds prat tar Liana och Tiella med sig Anastasia djupare in i skogen till en stuga, där hon ska tränas inför sitt nya liv som prinsessa av Den Magiska Dimensionen.

Ja, det var filmens prolog, mina vänner. Kom ihåg att som sagt fortfarande söker statister, skådespelare och filmfolk för det här projektet. Vill du vara med i den här filmen så kan du antingen kommentera inlägget med din mejladress, eller så kan du mejla direkt till regissören. Hon nås på Birgitta.Hebing@gmail.com

Det var allt för den här gången, mina vänner. Jag hoppas att vi hörs snart. Hejdå så länge!

Korsettprövning!

Hej, kära vänner! Idag tänkte jag dela med mig av några olika korsettbilder. Regissören fick igårkväll testa några olika korsetter som jag hade tagit med till filmmötet. Jag älskar verkligen att leka med korsetter.

Första strandutflykten sommaren 2015!

Hej igen! Nu, innan jag lägger mig, så tänkte jag bara dela med mig av några bilder från igår. Jag var nämligen på stranden för första gången den här sommaren. Med tanke på vilken värmebölja det har varit under veckans gång så var det jätteskönt att ta sig en liten simtur. Stranden var lika mysig som alltid.

Värmebölja!

God kväll på er, kära läsare! Hur mår ni alla i den här hettan? Jag har det väl okej, men jösses vad trött jag har varit idag. Den här hettan ger mig värmeslag. Hoppas att ni lyckas njuta av den här värmeböljan, men för mig är det alldeles för varmt just nu. Jag längtar tills regnet öser ner igen.

P.S. Jag vet, detta måste vara det tråkigaste blogginlägg jag någonsin skrivit, men jag är på blogghumör nu.

Fördomar om Asperger syndrom

Hej på er! Vad trevligt att ni är här igen. Nu när jag börjar återhämta mig från all utmattning efter min morbrors minnesstund så tänkte jag att vi skulle diskutera diagnosen Asperger syndrom. Vad är vanligt för människor med den diagnosen? Vad kan vara svårt för människor med den diagnosen? Vad kan vara lättare för personer med den diagnosen? Ja, ni förstår vad jag vill få fram. Eftersom jag har den diagnosen så tänkte jag att vi skulle gå igenom några typiska fördomar som jag vill titta på.

(Kom nu bara ihåg att jag bara utgår från mina egna erfarenheter nu, jag talar inte för alla som har Asperger syndrom. Det här blir ett långt inlägg, så var beredda att läsa en riktigt lång text.)

1. Folk med Asperger syndrom är efterblivna.
Det här stämmer absolut inte, för "efterbliven" innebär att man har utvecklingsstörning. En person med Asperger syndrom är antingen normal- eller överbegåvad. Du kan inte ha Asperger syndrom om du inte är minst normalbegåvad.

2. Folk med Asperger syndrom är osociala.
Visst finns det individer som har Asperger syndrom och gärna är helt själva, men det finns alltid undantag. Jag själv älskar att umgås med andra och jag gör det gärna så mycket som möjligt. Av alla personer med Asperger syndrom som jag har träffat är det ytterst få som är helt osociala. Visst är det vanligt att många av oss vill ha mer egen tid än neurotypiska, men alla människor behöver egen tid då och då.

3. Folk med Asperger syndrom är elaka.
Visst finns det elaka individer som har Asperger syndrom, men diagnosen har absolut ingenting med elakhet att göra. Däremot så är det inte ovanligt att människor med Asperger syndrom kan uppfattas som oförskämda för att de är osäkra i sociala sammanhang. Det här är givetvis, precis som allting annat, riktigt individuellt. Dessutom så kan alla människor utvecklas och bli av med sin osäkerhet om de jobbar med den. Jag känner vissa personer som uppfattas som oförskämda för att de är osäkra, men de utvecklas framåt hela tiden. Dessutom så är inte en enda människa fullständig, vi alla har våra fel och brister, men kan alltid utvecklas om vi är medvetna om dem. Det är omöjligt att utvecklas om man inte är medveten om sina svårigheter. Det finns dessutom jättemånga personer med Asperger syndrom som inte alls är osäkra i sociala sammanhang, så det är väldigt individuellt.

4. Folk med Asperger syndrom är fula.
Diagnosen har ingenting med utseendet att göra. Om någon är vacker eller ful har ingenting att göra med Asperger syndrom. Vi som har den diagnosen är precis lika olika utseendemässigt som neurotypiska. Till råga på allt är yttre skönhet någonting som ligger i betraktarens ögon. Vad du ser som jättevackert kanske jag ser som fult.

5. Folk med Asperger syndrom har ingen empati.
Detta är en myt. Visst förekommer det att empati är svårt för vissa med Asperger syndrom, men absolut inte alla. Det finns alltid personer som sticker ut från mängden, både bland diagnostiserade och neurotypiska. Om man har svårt för att känna empati så kan man bli bättre på det om man är medveten om det. Jag är en av personerna som känner för mycket empati, vilket gör att jag får svårt att skilja mina egna känslor från andras. Det är riktigt energikrävande, kan jag garantera. Att man har svårt att känna empati betyder dock inte att man inte kan läsa av andra, men mer om det senare.

6. Folk med Asperger syndrom är bokstavliga.
Visst hör vi oftast att personer med Asperger syndrom har svårt för att uppfatta ironi och att läsa mellan raderna, men det finns som sagt alltid undantag. Jag har inte träffat många personer som är bokstavliga, men visst finns de. Själv så är jag långtifrån bokstavlig, snarare tvärtom. Jag är riktigt metaforisk och älskar att vara kryptisk.

7. Folk med Asperger syndrom kan inte bjuda på sig själva.
Jovisst kan vi det, så detta stämmer inte. Det är givetvis väldigt individuellt, precis som allting annat, men självklart kan vi bjuda på oss själva. Mycket handlar om individen och om hur säker man är på sig själv i olika situationer.

8. Folk med Asperger syndrom kan ingenting annat än att utföra sina specialintressen.
Jo faktiskt, så detta stämmer inte heller. Många av oss kan utföra många saker utanför våra specialintressen. Det är också en myt att specialintressen isolerar en från omvärlden och tar över ens liv. Om ditt specialintresse tar över så mycket att det hindrar dig från att göra annat så är det ett missbruk. Det är också en myt att alla har ett och samma specialintresse hela livet, sanningen är att dessa intressen kan variera enormt mycket under årens gång. Mina specialintressen är idag fantasy och kvinnohistoria, vilka båda har kommit och gått med åren. Det är vanligt att specialintressen följer en röd tråd genom hela livet, men de kan ändå utvecklas.

9. Personer med Asperger syndrom kan inte läsa av andra.
Jo, det kan vi visst. Många av oss kan dessutom känna av andras humör. Med tanke på hur mycket besvär vi som har diagnosen ofta får gå igenom för att klara av vardagen så kan vi relatera till andras mående väldigt lätt. Det är dessutom stor skillnad på att kunna och att vilja. Att en person med Asperger syndrom inte visar så mycket empati för en viss person kan ha att göra med att h*n inte tycker om den personen. Mycket handlar om vilja. Det är dessutom som sagt stor skillnad på att inte kunna läsa av någon och på att inte kunna känna empati. Jag fick nyligen höra om en person vars klasskamrat var ledsen över en sak. Personen som hade Asperger syndrom hade svårt att förstå sin skolkamrats känsla, men kunde ändå se och förstå att h*n var ledsen. Detta hände för några år sedan, idag så har den personen ett jobb där h*n hjälper folk som har större svårigheter.

Ja, det var några av de mest kända myterna. Självklart finns det mycket mer att ta upp om diagnosen, men jag har inte hela dagen på mig. Skälet till att jag tar upp det här är att jag är trött på medias tolkning av diagnosen. Trots att det påstås att vi i Sverige besitter så mycket kunskap om vad Asperger syndrom innebär så hittar jag inte någon bra information. Det är alltid samma visa överallt. Tusentals sidor, inlägg och videor, men ALDRIG någonting som inte gör mig ilsken. Jag kan inte ens läsa om diagnosen längre utan att bli förbannad på alla generaliseringar.

Om du har Asperger syndrom eller någon annan diagnos som tillhör Autismspektrumet, så lämna gärna en kommentar. Vad kände du igen? Vad kände du inte igen? Vad kan förtydligas? Låt mig veta vad du tyckte om detta långa inlägg.

Vila i frid, morbror Seppo! <3

Godmorgon på er! Idag inleder vi inte med några roliga inlägg, bara sorg och saknad. Min äldste morbror har dött, så igår var min mamma och jag i Finland för hans minnesstund. Vi är åter i Stockholm nu. Den här resan gjorde vi över en dag. Det var en riktigt energikrävande dag igår med en massa gråt och intryck, så jag har varit sjukt utmattad. Idag och i helgen blir det bara vila för mig, åtminstone fram till söndag då filmgruppen väntar. Senare idag får ni förhoppningsvis läsa trevligare inlägg. Nu måste jag göra mig i ordning för att lämna Viking Grace. Hej så länge, kära vänner.

Röstskådespelerska sökes!

Hej! Nu efter mitt jättelånga inlägg om feminism och patriarkatets olika förtryck så ska vi nu komma in på någonting roligare, nämligen röstskådespeleri. En väninna till mig söker en röstskådespelerska som ska röstagera och sjunga i en animerad serie hon jobbar med. Hennes serie heter "Elementens magi". Hon bor i Stockholm, men eftersom det är röstskådespeleri och sång som gäller här så tror jag inte att ni behöver vara bosatta i Stockholm för att söka er till att vara med. Om ni har några frågor eller är intresserade så kan ni kontakta henne via mejl: aleksandra.oberg@gmail.com (Hon har gett mig sitt tillstånd att publicera hennes mejladress.) Hoppas att ni finner detta intressant och att min väninna hör från er snart.

Mina 33 anledningar!

Hallå där! Nu får ni en hel del inlägg att läsa på en gång. Eftersom ni har fått en del inlägg om film nu så tänkte jag bryta mönstret lite genom att gå in på ett annat ämne, nämligen feminism. Jag läser ofta bloggar och inlägg som handlar om feminism, men vad som förvånar mig är att otroligt många människor är så otroligt emot det ordet och dess betydelse. I alla tider har kvinnor kämpat för sina rättigheter, som borde ses som mänskliga, men än idag är kvinnor hatade för det. Varför känner sig folk så hotade av feminism?

Det finns en hemsida känd som "33 anledningar" som ger precis det titeln lovar oss: trettiotre anledningar till att samhället behöver feminism. Som sagt så läser jag också många bloggar och inlägg som handlar om olika anledningar till att vi behöver feminism, så här kommer trettiotre av mina personliga anledningar:

(OBS: Vissa punkter och bilder kan ses som provokativa! Läs vidare på EGEN RISK!)

1. För att historia sällan och nästan aldrig handlar om flickor eller kvinnor. Det är kungar, krig, diktatorer, nazister, men framförallt MÄN! Nästan aldrig får vi läsa någonting om kvinnor och ännu mer sällan om flickor. Därför rekommenderar jag varmt böckerna "Flickornas historia" och "Flickornas historia: Europa". De är båda vackert illustrerade och tar upp många bortglömda flickor i historien.

2. För att män blir idiotförklarade när de våldtar en kvinna. Många gånger frias de för att de "inte förstod" eller för att hon inte var "tydlig nog". (Hur svårt är det att förstå ordet "nej"?) Män är faktiskt intelligenta människor, INTE några hänsynslösa bestar som inte kan kontrollera sina begär. Ändå blir alltför många män sedan kränkta när en kvinna tar upp att hon fruktar män för att de ses som ointelligenta varelser.

3. För att näthat och hot i vardagen inte är ovanligt i alltför många kvinnors och flickors liv.

4. För att många tror att män inte kan våldtas.

5. För att fiktiva kvinnor sällan får vara roliga eller mindre smala och mindre långa.

6. För att sexistiska TV-spel och filmer är på tok för populära.

7. För att alltför många karlar inte förstår varför kvinnor är obekväma med oönskade kommentarer eller "komplimanger" om sitt utseende.

8. För att lesbiska par ofta blir frågade om vem som är killen i deras förhållande. Hela grejen med att ha ett lesbiskt förhållande är ju att det inte finns någon kille alls. Det hör till folkvett att inte fråga sådant.

9. För att kvinnor tjänar mindre pengar än män för samma arbete. Under Alliansens tid så ökade dessutom dessa inkomstklyftor ännu mer.

10. För att det anses "omanligt" eller "svagt" att som man visa känslor, vara känslosam eller gråta.

11. För att alltför många män skäms över sin psykiska ohälsa och vägrar därför att gå i terapi.

12. För att män ofta får mer uppmärksamhet och plats än kvinnor.

13. För att vi behöver fler fiktiva kvinnor som är roliga och vackra, men inte pinnsmala.

14. För att musikbranschen är mansdominerad.

15. För att vi måste lära pojkar och män att inte våldta, istället för att lägga ansvaret på offret.

16. För att alltför många, framförallt män, anser att abort är synonymt med mord.

17. För att starka kvinnor på tok för ofta blir ihågkomna som enbart "vackra".

18. För att filmer alldeles för ofta ger männen på tok för stor uppmärksamhet i historiska kvinnors liv.

19. För att det är stor skillnad på att kämpa för kvinnors rättigheter och att hata män.

20. För att feminister jämförs med nazister. (Hur är detta ens möjligt?)

21. För att alltför många anser att "feminism" är ett idiotiskt ord för att det låter kvinnligt, men hur är det med alla orden som har en manlig klang? Människa, talman, borgensman, god man, förfäder, etc.

22. För att pojkar förolämpas av kommentarer om att de uppför sig som flickor.

23. För att kvinnor överallt i världen konstant våldtas och trakasseras sexuellt.

24. För att män och kvinnor ska ha samma rättigheter.

25. För att väldigt många män vägrar att inse vilket patriarkalt samhälle vi lever i ännu.

26. För att feminist används som skällsord.

27. För att kvinnors klädsel och utseende konstant kommenteras av män.

28. För att många män använder en ologisk "logik" som säger emot sig själv.

29. För att den här listan är otroligt energikrävande att skriva eftersom det finns så många skäl till att vi behöver feminism.

30. För att många tror att ALLA feminister röstar på Feministiskt initiativ. Jag gör det och många andra feminister jag känner gör också det, men jag känner lika många feminister som INTE gör det.

31. För att män gärna blir kränkta vid tal om våldtäkter och hot mot kvinnor från män.

32. För att alltför många kvinnor stannar kvar hos våldsamma män för att de fruktar för sina liv om de lämnar sina våldsamma karlar.

33. För att större delen våldtäktsmän inte behöver spendera så mycket som en minut i fängelse.

*pust* Det här inlägget har tagit mig flera timmar att skriva och har som sagt varit otroligt energikrävande. Om fler människor lyssnade och insåg varför vi behöver feminism skulle inte inlägg som detta behövas. Egentligen finns det fler argument än någon någonsin kan räkna upp, men detta var mina trettiotre anledningar till att vi behöver feminism.

Innan jag avslutar vill jag dela med mig av en sista utmärkt bra bild till hur vi ska undvika våldtäkter: