P.S. Fler inlägg om mer krävande, komplexa ämnen är på väg, men inte ikväll...
Halloj! Varmt välkomna hit till Erina Femitasys bloggplats! Jag är riktigt privilegierad att ni har kommit hit till ett av mina olika Internethörn. Här kommer ni att hitta inlägg om alltifrån min vardag till feministisk fantasy och allt däremellan, så jag hoppas att ni finner någonting som intresserar er. Tack så hemskt mycket för er tid och må er läsupplevelse här bli magisk!
fredag, juni 30, 2017
Tyresö slott med Eveline!
Ikväll blir det inga långa eller krävande inlägg, men några foton ska ni få se. Min bästis och jag tog en utflykt till Tyresö slott idag för att titta på potentiella platser att filma på med Femifantasy, vilket blev en lyckad utflykt. Stället var underbart och jag blev förälskad i det på en gång. Kolla in fotona och håll med om att platsen är extremt jättevacker. Faktum är att nästan hela Tyresö är jättemysigt och fint.
P.S. Fler inlägg om mer krävande, komplexa ämnen är på väg, men inte ikväll...
P.S. Fler inlägg om mer krävande, komplexa ämnen är på väg, men inte ikväll...
Etiketter:
bästisar,
Fantasy,
Femifantasy,
film,
inspelning,
Tyresö slott
torsdag, juni 29, 2017
Mobilen tillbaka!
Ni anar inte hur mycket besvär jag har haft med min mobil det senaste halvåret. USB-knas, batteriproblem, sprucken skärm, skräpfiler, med mera, har varit stora problem för mig det senaste halvåret. Två gånger på kort tid har jag varit mobillös i över en vecka, vilket är väldigt mycket då jag bör själv utanför Stockholms kommun och inte har något bredband hemma. (Mobilens Internet är alltså det enda Internet jag har hemma.) Det är obeskrivligt fruktansvärt att inte komma åt Internet eller alls nå större delen av sina kontakter. Tack och lov så verkar problemen lösta nu, men det var inte roligt att vara utan mobil så mycket på kort tid.
Har ni några erfarenheter av mobilstrul? Hur länge brukar era mobiler hålla? Vilka märken gillar ni bäst och varför?
Har ni några erfarenheter av mobilstrul? Hur länge brukar era mobiler hålla? Vilka märken gillar ni bäst och varför?
Etiketter:
Internet,
kommunikation,
mobil,
problem,
Stockholm
söndag, juni 18, 2017
Baddags!
God kväll på er! Visst är det fruktansvärt hett ute? Åtminstone jag tycker det, det är omöjligt att vara utomhus utan att riskera värmeslag. Visst är jag extremt känslig för hetta och värme, men en kan inte förneka att det är riktigt hett ute just nu. Även de sena kvällarna är riktigt varma, så varma att det nästan är omöjligt att sova ordentligt.
Nåja, jag ska inte bara gnälla. Idag tog jag nämligen ett bad ute för första gången på två år. Förra sommaren badade jag aldrig någonting, men det är inte väsentligt nu. Att ta sig till stranden var inte det lättaste i den här värmen, men det var värt det ändå. Att ta en simtur i havet var riktigt lugnande, jag har ju lidit av stress ett tag nu. (Men det behöver vi inte gå in på mer nu.) Jag simmade ett bra tag och hade egentligen velat stanna i vattnet längre, men jag var tvungen att tvinga upp mig efter ett tag för att springa hem och träffa en vän som jag brukar träffa varje söndagseftermiddag (och även varje tisdagseftermiddag). Lite stressigt blev det tyvärr ändå för att bussarna strulade, men förhoppningsvis får jag en ny chans att ta en simtur snart igen. Vattnet gör mig så lugn och avslappnad, jag känner mig så obeskrivligt fri när jag simmar.
Nåja, fler strandinlägg kommer än och detsamma gäller fler inlägg om konst, teater, film, funktionsvariationer, etc. Ni får helt enkelt hålla ögonen öppna.
Nåja, jag ska inte bara gnälla. Idag tog jag nämligen ett bad ute för första gången på två år. Förra sommaren badade jag aldrig någonting, men det är inte väsentligt nu. Att ta sig till stranden var inte det lättaste i den här värmen, men det var värt det ändå. Att ta en simtur i havet var riktigt lugnande, jag har ju lidit av stress ett tag nu. (Men det behöver vi inte gå in på mer nu.) Jag simmade ett bra tag och hade egentligen velat stanna i vattnet längre, men jag var tvungen att tvinga upp mig efter ett tag för att springa hem och träffa en vän som jag brukar träffa varje söndagseftermiddag (och även varje tisdagseftermiddag). Lite stressigt blev det tyvärr ändå för att bussarna strulade, men förhoppningsvis får jag en ny chans att ta en simtur snart igen. Vattnet gör mig så lugn och avslappnad, jag känner mig så obeskrivligt fri när jag simmar.
Nåja, fler strandinlägg kommer än och detsamma gäller fler inlägg om konst, teater, film, funktionsvariationer, etc. Ni får helt enkelt hålla ögonen öppna.
lördag, juni 17, 2017
Brudtärna på vänners bröllop!
Som jag skrev häromdagen så har det skett en massa saker sedan min bloggkoma inleddes för ett år sedan, så det finns inte tid att skriva om allting som hänt och därför tänker jag enbart skriva om vad jag känner är trevligt eller viktigt.
Som ni förstår bara av att läsa titeln på inlägget så gifte sig två av mina närmsta vänner med varandra förra månaden, med mig och några fler gemensamma väninnor som tärnor. Deras bröllopsceremoni var sagolik och platsen de gifte sig på blev jag förälskad i. En massa natur och fritt från storstadsstressen i Stockholm. Hade jag haft råd hade jag köpt ett hus därute på Lidö, där mina två vänner gifte sig med varandra. Jag älskade varenda liten minut därute och mina vänners bröllopsceremoni gjorde det inte sämre. Den var jättevacker och riktigt rörande. Generellt är jag inte mycket för bröllop eller ens livsromantik, men deras ceremoni var riktigt rörande och jag stod med tårar i ögonen under hela ceremonin. En av tärnorna sjöng en riktigt fin sång innan paret sa "Ja" till varandra och även efter deras vigsel var allting jättetrevligt. Tärnorna och marskalkerna fick vara med på några foton tillsammans med brudparet, sedan så var jag tråkig nog att återvända till stugan jag bodde i för att tvätta bort sminket. Det är fysiskt och psykiskt ansträngande att bära smink, därför undviker jag det gärna så ofta jag kan.
Tärnorna och även några andra av brudparets gäster kom till Lidö redan på fredagen och stannade till söndagen. Vigseln var på lördagen. Bruden hade världens vackraste bröllopsklänning, den var bortom sagolik och detsamma gäller hennes hår. Hon såg ut som en yngre Piper Halliwell, från TV-serien "Förhäxad". Även brudgummens klädsel var jättetjusig. Även deras kärlek för varandra gick att känna i hela området under hela helgen. Så'nt säger jag sällan, särskilt om mina vänners förhållanden, men det där var en vansinnigt rörande och vacker vigsel!
(Piper från "Förhäxad")
Under helgen på Lidö delade jag stuga med min bästis och en till väninna. Stugan var underbar och jag hade gärna stannat längre, för hela området var så obeskrivligt vackert. Jag älskar naturområden och hade som sagt så himla gärna flyttat dit.
Om bara lite över en månad ska jag dessutom gå på ännu ett bröllop, för min gudmors dotter ska gifta sig. (Hon, dottern, är min mammas kusin.) Tidigare har jag bara sett bröllop på film, men nu plötsligt bjuds jag på två bröllop på bara en sommar!
Som ni förstår bara av att läsa titeln på inlägget så gifte sig två av mina närmsta vänner med varandra förra månaden, med mig och några fler gemensamma väninnor som tärnor. Deras bröllopsceremoni var sagolik och platsen de gifte sig på blev jag förälskad i. En massa natur och fritt från storstadsstressen i Stockholm. Hade jag haft råd hade jag köpt ett hus därute på Lidö, där mina två vänner gifte sig med varandra. Jag älskade varenda liten minut därute och mina vänners bröllopsceremoni gjorde det inte sämre. Den var jättevacker och riktigt rörande. Generellt är jag inte mycket för bröllop eller ens livsromantik, men deras ceremoni var riktigt rörande och jag stod med tårar i ögonen under hela ceremonin. En av tärnorna sjöng en riktigt fin sång innan paret sa "Ja" till varandra och även efter deras vigsel var allting jättetrevligt. Tärnorna och marskalkerna fick vara med på några foton tillsammans med brudparet, sedan så var jag tråkig nog att återvända till stugan jag bodde i för att tvätta bort sminket. Det är fysiskt och psykiskt ansträngande att bära smink, därför undviker jag det gärna så ofta jag kan.
Tärnorna och även några andra av brudparets gäster kom till Lidö redan på fredagen och stannade till söndagen. Vigseln var på lördagen. Bruden hade världens vackraste bröllopsklänning, den var bortom sagolik och detsamma gäller hennes hår. Hon såg ut som en yngre Piper Halliwell, från TV-serien "Förhäxad". Även brudgummens klädsel var jättetjusig. Även deras kärlek för varandra gick att känna i hela området under hela helgen. Så'nt säger jag sällan, särskilt om mina vänners förhållanden, men det där var en vansinnigt rörande och vacker vigsel!
(Piper från "Förhäxad")
Under helgen på Lidö delade jag stuga med min bästis och en till väninna. Stugan var underbar och jag hade gärna stannat längre, för hela området var så obeskrivligt vackert. Jag älskar naturområden och hade som sagt så himla gärna flyttat dit.
Om bara lite över en månad ska jag dessutom gå på ännu ett bröllop, för min gudmors dotter ska gifta sig. (Hon, dottern, är min mammas kusin.) Tidigare har jag bara sett bröllop på film, men nu plötsligt bjuds jag på två bröllop på bara en sommar!
Diagnos och funktionsvariation!
Hej! Idag tänkte jag tala lite om skillnaden mellan diagnos och funktionsvariation. (Ett nyare, bättre ord för "funktionsnedsättning".) Jag vet att jag ofta har sagt och skrivit "diagnos", men det finns ändå en del fel som jag gärna vill rätta till.
En neuropsykiatrisk funktionsvariation, som exempelvis ADHD eller Asperger syndrom är någonting en föds med. En diagnos är vad du får när en psykolog har gjort en utredning på dig och du får papper på din funktionsvariation. Med andra ord så föds du inte med en diagnos, den får du efter en utredning. Däremot så är funktionsvariationen som sagt medfödd och många gånger ärftlig. Vad både funktionsvariationen och din diagnos på den här gemensamt är att du har dem hela livet, men det betyder verkligen inte att du nödvändigtvis behöver ha problem i vardagen hela livet. Precis som med allting annat så kan en leva ett normalt liv, även med en diagnos på papper!
För att få hjälp av exempelvis LSS (Lagen om stöd och service) så måste du ha en eller flera neuropsykiatriska diagnoser. Vill och behöver du däremot enbart stöd från exempelvis SoL (Socialtjänstlagen) behöver du ingen neuropsykiatrisk diagnos eller ens funktionsvariation, men du behöver ändå någonting som stödjer att du har vardagsproblem som hindrar dig från ett skäligt liv. Den största skillnaden mellan LSS och SoL är att det förstnämnda ska garantera en god levnadsnivå, medan det sistnämnda bara ska garantera en skälig sådan. Att båda två är upp till handläggarna att tolka finner jag helt absurt då det riskerar många människors liv och hälsa, men det är en annan diskussion som vi får ta en annan gång.
Åter till diagnoser och funktionsvariationer; Huruvida det är bra eller dåligt att få en diagnos är extremt individuellt. Vissa tycker att det är skönt att få en diagnos för att de har känt sig annorlunda och sedan fått svar på varför de är som de är. Andra vill verkligen inte få diagnoser för att dessa blir stämplar som förföljer en hela livet. Jag vet flera som inte har fått ta körkort enbart pga diagnoser och andra som har blivit nekade jobb enbart baserat på diagnoser. De flesta har säkert hört talas om lokföraren som förlorade jobbet enbart för att han blev diagnostiserad med Asperger syndrom, eller tågvärden som förflyttades till en annan avdelning på jobbet bara för att han diagnostiserades med ADHD. Båda dessa situationer är absurda och skandalösa, men det ska vi inte heller gå in på mer nu. Jag känner en och annan lärare som blir hatad för att h*n råder föräldrar att inte försöka få sina barn diagnostiserade, men detta råd ges enbart för att det riskerar att förstärka stämplar och utanförskap. Samtidigt finns det som sagt vissa som uppskattar att få diagnoser, så jag kan inte riktigt påstå att vare sig det ena eller andra är rätt eller fel då det är så individuellt. Själv brukar jag gärna råda folk att försöka söka hjälp för sina vardagsproblem utan diagnoser inblandade, men det är bara för att jag har sett vad diagnosvärlden kan göra med en. ("Med", inte "för"!)
(Oops, det finns ett förresten fall när du kan bli av med en neuropsykiatrisk diagnos från pappret, vilket är om du mot all förmodan blir feldiagnostiserad. Det tror jag dock inte är så vanligt, så på det stora hela har du diagnosen med dig ner i graven och det gäller också funktionsvariationen.)
Okej, detta inlägg blev lite längre än jag hade tänkt mig, men så'nt händer. Jag kommer definitivt att skriva mer om detta framöver. För att sammanfatta allting viktigt riktigt kort; En diagnos är någonting du får på papper efter en utredning hos en eller flera psykologer (eller läkare), en funktionsvariation föds du med!
En neuropsykiatrisk funktionsvariation, som exempelvis ADHD eller Asperger syndrom är någonting en föds med. En diagnos är vad du får när en psykolog har gjort en utredning på dig och du får papper på din funktionsvariation. Med andra ord så föds du inte med en diagnos, den får du efter en utredning. Däremot så är funktionsvariationen som sagt medfödd och många gånger ärftlig. Vad både funktionsvariationen och din diagnos på den här gemensamt är att du har dem hela livet, men det betyder verkligen inte att du nödvändigtvis behöver ha problem i vardagen hela livet. Precis som med allting annat så kan en leva ett normalt liv, även med en diagnos på papper!
För att få hjälp av exempelvis LSS (Lagen om stöd och service) så måste du ha en eller flera neuropsykiatriska diagnoser. Vill och behöver du däremot enbart stöd från exempelvis SoL (Socialtjänstlagen) behöver du ingen neuropsykiatrisk diagnos eller ens funktionsvariation, men du behöver ändå någonting som stödjer att du har vardagsproblem som hindrar dig från ett skäligt liv. Den största skillnaden mellan LSS och SoL är att det förstnämnda ska garantera en god levnadsnivå, medan det sistnämnda bara ska garantera en skälig sådan. Att båda två är upp till handläggarna att tolka finner jag helt absurt då det riskerar många människors liv och hälsa, men det är en annan diskussion som vi får ta en annan gång.
Åter till diagnoser och funktionsvariationer; Huruvida det är bra eller dåligt att få en diagnos är extremt individuellt. Vissa tycker att det är skönt att få en diagnos för att de har känt sig annorlunda och sedan fått svar på varför de är som de är. Andra vill verkligen inte få diagnoser för att dessa blir stämplar som förföljer en hela livet. Jag vet flera som inte har fått ta körkort enbart pga diagnoser och andra som har blivit nekade jobb enbart baserat på diagnoser. De flesta har säkert hört talas om lokföraren som förlorade jobbet enbart för att han blev diagnostiserad med Asperger syndrom, eller tågvärden som förflyttades till en annan avdelning på jobbet bara för att han diagnostiserades med ADHD. Båda dessa situationer är absurda och skandalösa, men det ska vi inte heller gå in på mer nu. Jag känner en och annan lärare som blir hatad för att h*n råder föräldrar att inte försöka få sina barn diagnostiserade, men detta råd ges enbart för att det riskerar att förstärka stämplar och utanförskap. Samtidigt finns det som sagt vissa som uppskattar att få diagnoser, så jag kan inte riktigt påstå att vare sig det ena eller andra är rätt eller fel då det är så individuellt. Själv brukar jag gärna råda folk att försöka söka hjälp för sina vardagsproblem utan diagnoser inblandade, men det är bara för att jag har sett vad diagnosvärlden kan göra med en. ("Med", inte "för"!)
(Oops, det finns ett förresten fall när du kan bli av med en neuropsykiatrisk diagnos från pappret, vilket är om du mot all förmodan blir feldiagnostiserad. Det tror jag dock inte är så vanligt, så på det stora hela har du diagnosen med dig ner i graven och det gäller också funktionsvariationen.)
Okej, detta inlägg blev lite längre än jag hade tänkt mig, men så'nt händer. Jag kommer definitivt att skriva mer om detta framöver. För att sammanfatta allting viktigt riktigt kort; En diagnos är någonting du får på papper efter en utredning hos en eller flera psykologer (eller läkare), en funktionsvariation föds du med!
Etiketter:
Asperger syndrom,
diagnoser,
funktionsnedsättningar,
funktionsvariation,
för,
god,
handläggare,
levnadsnivå,
liv,
LSS,
läkare,
läkarintyg,
med,
NPF,
papper,
psykologer,
psykologi,
skälig,
sol,
utredning
fredag, juni 16, 2017
Bloggdags igen!
Hej! Den här sidan har inte uppdaterats på närmare ett år nu, vilket har sina tusentals olika anledningar som jag inte tänker gå in på här och nu. Nåja, poängen är att jag är tillbaka igen.
Min vän Varga gav mig energin att återvända till bloggandet igen. Hon har uppdaterat Femifantasys blogg, (nouw.com/femifantasy), sedan vaknade jag till liv från min bloggkoma och insåg att jag ville ta tag i skrivandet igen. Därför kommer jag än en gång att försöka posta ett inlägg om dagen, ifall det finns någonting värt att skriva om. (Både Femifantasys blogg och den här!)
Det har skett extremt mycket under tiden som jag har varit borta, så jag kommer inte att kunna skriva om allting som jag skulle vilja. Jag kommer dock att fortsätta att posta foton och inlägg om bland annat feminism samt kvinnosyn, med mera.
Nåja, poängen är som sagt att jag är tillbaka igen! Håll ögonen öppna efter nyare och intressantare inlägg. Jag hoppas att mitt skrivsätt har utvecklats sedan jag skrev någonting här sist.
Hej så länge!
Etiketter:
blogg,
Femifantasy,
koma,
skrivlust,
tidshopp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)