Fler avslag!

*suckar* Värmdö kommun är verkligen omöjliga! Det enda en får är avslag efter avslag, vilket leder till fler överklagningar som tar flera månader att få svar på. Jag har ansökt om boendestöd fem timmar i veckan, för tre timmar har inte fungerat eftersom tiden inte har räckt till. Tyvärr så verkar det inte ha gått in hos LSS, eller mer exakt; Vård- och omsorgsnämnden. *suckar* Det här är inte klokt. Jag vet att jag inte är ensam om dessa problem, men det gör inte saker och ting lättare. Värmdö kommun tänker inte med hjärnan, de tänker med plånboken. Vi talar om människors välmående och liv, inte normer och papper. SKÄRPNING, Värmdö!

Videoklipp åt Femifantasy!

Hej! Det här inlägget skulle egentligen ha hamnat på Femifantasys blogg, men den godkände inte videoklipp från datorns hårddisk och därför får ni istället se klippen här. Hoppas att ni gillar dem. Ni ska här få se sex kortklippta improvisationer gjorda under den här terminen av sex Femifantasyskådespelare.

Krinoliner, korsetter och dramatik!

Som jag antagligen har nämnt tidigare så hatar jag verkligen modefrågor, men jag älskar vackra kläder. Korsetter, krinoliner och stora klänningar är jag jätteförtjust i, särskilt när de kombineras med dramatik. Därför tänkte jag visa några bilder där jag och några vänner bär "udda" kläder, som också är dramatiska.

Köpt digitalkamera!

Halloj! Nu är det ganska länge sedan jag köpte någonting, utöver mat och dylikt, men idag köpte jag en begagnad digitalkamera. Eller ja, min mamma plockade upp den åt mig eftersom personen som sålde den bodde nära henne. Jag vill nämligen utveckla mitt fotograferande och kameran var billig, så jag passade på.

När jag får tag på ett åkkort igen så ska jag åka till mamma för att plocka upp kameran. Förhoppningsvis kan jag göra det nästa vecka, för jag ska lämna några saker också. Jag var faktiskt hos henne tidigare i veckan. Hon plockade upp mig i torsdags och skjutsade hem mig igår. Det var skönt att komma iväg lite åtminstone.

TV-bänkar!

Jag ska inte bara fylla bloggen med gnällinlägg, även om också fler sådana väntar än. Ikväll tänkte jag även visa ett par foton på mina TV-bänkar. Ett bra tag var jag utan TV-bänk, nu har jag två. En väninna till mig behövde bli av med sin TV-bänk, så hon skjutsade den till mig. Innan dess skjutsade min mammas väninna en TV-bänk till mig, så nu har jag som sagt två. En av dem använder jag som TV-bänk i vardagsrummet, den andra använder jag som tebord på min fina balkong. Jag ska ta ut en fåtölj till balkongen, så att jag kan sitta där och använda TV-bänken som bord till mina många koppar te. Att sitta på balkongen en svala, soliga morgnar och dricka te samtidigt som jag läser en mysig bok är jättetrevligt, för att inte tala om avslappnande.

                            

PMS, PMDS och menstruation!

Godkväll! Jag är riktigt oaktiv på bloggen nuförtiden, men det är för att bloggande och en påslagen dator är otroligt stressande ibland. Jag orkar helt enkelt med datorer och Internet lika mycket som tidigare. Nåja...

Hursomhelst, ikväll tänkte jag tala mer om menstruation. Eller mer exakt, jag ska tala lite om menstruation och mina problem med den. Den här veckan har varit jättejobbig. I torsdags kom min fyra dagars försenade menstruation äntligen, men dagarna innan mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag led av PMS i flera dagar och hade ingen lust till någonting alls. Ikväll bestämde jag mig för att läsa på lite om PMS och olika symptom, vilket ledde mig till att hitta info diagnosen PMDS. Bokstäverna PMDS står för premenstruellt dysforiskt syndrom. I samma stund som jag började läsa på kring det så kände jag igen mycket på hur mina dagar var mellan förra lördagen till nu i torsdags. En kan känna sig konstant hungrig, uppsvullen, sötsugen, grinig, överkänslig, med mera, alltså allting som jag har känt i flera dagar. PMDS är en svårare version av PMS.

Jag känner många som lider av PMS, men inte lika många som lider av PMDS. Som sagt så hittade jag nu all info jag läste via Vårdguiden, som jag annars undviker. I vanliga fall så undviker jag att läsa saker på vårdsidor eftersom det lätt skrämmer upp mig, men i fall som dessa gör jag undantag. Att min menstruation är riktigt svår gör inte PMS:en/PMDS:en lättare att leva med. Mitt humör blir hemskt och jag hatar allting i världen. Min PMS/PMDS går alltid (eller åtminstone oftast) över när menstruationen kommer, men jag är ändå överkänsligare än vanligt och får svåra värker. Ja, kort sagt så är perioden förskräckligt jättejobbig!

Visst, alla med menstruation har väl jobbigheter med det i en form eller en annan, men några av oss är faktiskt bortom extrema. Det är väl det värsta med dessa extremare stunder; andras okunskap. Visst, jag vet att alla har problem med sin menstruation på ett sätt eller ett annat, men som sagt så är vissa individers situation mer extrem än andras. Min situation är en av de väldigt jättemycket extremare fallen. *suckar*

Skulle ni vilja läsa på mer kring PMS, menstruation eller PMDS? I så fall rekommenderar jag Vårdguiden, vilket jag annars aldrig gör. Läs och var med i diskussionen för att bryta tabun kring menstruation.

Honungsburkar!

Halloj! Jag har varit lite lat med mina promenader på sistone, därför sitter jag inne idag, men jag försöker att gå så ofta som bara möjligt. Hursomhelst, idag tänkte jag att vi skulle tala om samlingar. Eller ja, för att vara exakt så vill jag visa er en nystartad samling jag har, nämligen en samling av honungsburkar. Det kan låta knäppt, men de kan vara väldigt användbara. Jag diskar ur dem när honungen är slut för att sedan använda som vattenburkar till mitt teatersmink. Min hud är något känslig för teatersminket jag har, men det fungerar bra för några andra medlemmar i Femifantasy. Det är otroligt vad mycket "skräp" kan göra för nytta.

Ny design på bloggen!

Yay, äntligen en ny look på bloggen! Bakgrunden och alla övriga foton runt är nya här, även presentationen är lite redigerad. Jag älskar verkligen min nya bloggdesign, men ska jobba fram en ännu bättre framöver. Nu måste jag återgå till att jobba med Femifantasys nya hemsida. Vi hörs av någon annan gång, kära läsare.

Humorvideo om feminism!

För en tid sedan delades en intressant video från YouTube till Facebook, en video om feminism. Videoskaparen är rent ut sagt fantastisk då han är så otroligt rolig, samtidigt som han är riktigt saklig. Av någon anledning så lyckas jag inte dela videon här via Blogger, så ni får klicka er fram via länken ovan.

Ny hemsida!

Halloj! Nu har jag än en gång haft datorn avstängd en längre tid, men det är för att min dygnsrytm oftast rubbas av datorn. Dessutom så promenerar jag så mycket nästan varje dag att jag inte har tid att sitta framför datorn. Enda skälet till att jag satte på datorn idag var att jag skapade en hemsida åt Femifantasy, en hemsida som nu finns på WordPress. Den är inte enkel just nu, men jag kommer säkert att lära mig den bättre snart.

Hursomhelst, nu vet ni varför jag inte är aktiv på bloggen längre. Jag ska försöka använda mig av bloggappen Blogger i mobilen för att blogga mer framöver, men jag är inte van att blogga från mobilen. Nåja, nu vet ni åtminstone hur saker och ting ligger till. Vi hörs av snart igen, fler inlägg väntar redan idag!

Bortglömda Disneykvinnor!

Hej igen! I mitt förra inlägg fick ni läsa om drottning Elsa, prinsessan Anna och prinsessan Rapunzel, vi ska fortsätta på Disneyprinsesspåret. Jag har skrivit lite om Disneyprinsessor och Disneyskurkar tidigare, men den här gången fokuserar jag på alla sorters Disneykvinnor som platsar inom kategorin "Disneyhjältinnor". (Eller ja, alla _mänskliga_ kvinnor inom avdelningen "Disney Animation Studios". Därför kommer ni inte att hitta Nala, Bianca, Helen, Violet eller Merida här åtminstone ikväll, men kanske i framtiden. Håll utkik!)

Först ut har vi Askungen och hennes goda fe. Den sistnämnda är anledningen till att Askungen börjar tro på sitt eget värde. Askungen själv är en hårt arbetande ung kvinna som inte gör annat än att jobba, men hon är inte någon dörrmatta för den sakens skull. Hon kan frustreras, hon kan bli irriterad, hon har sina gränser, men försöker ändå göra det bästa som hon kan av sin svåra hem- och familjesituation. Hon är inspirerande.

Efter dessa två har vi Alice. Hon är ett typiskt barn med en livlig fantasi, men trots sin unga ålder är hon riktigt klok och självständig. Saker går knas, hon försöker införa ordning i en värld där ordning är kaos för alla, sedan räddar hon sig själv från att bli halshuggen. Visst, hon drömmer, men det är vad filmen kretsar kring. En fantasivärld skapad av en liten flicka som bara saknar någonting betydande i sin vardag.

Därefter har vi Tingeling, en av mina favoriter av Disneys alla karaktärer. En svartsjuk liten älva som låter känslorna styra lite för mycket. Vore det inte för henne skulle Peter Pan inte ha någonting. Han säger själv till den lilla älvan att hon betyder mer för honom än allt i hela världen, detta efter att hon har räddat honom från kapten James Krooks present som innehåller en tickande bomd. Tingeling gör sina misstag, precis som många andra Disneykaraktärer, men hon lär sig någonting av det. Hon gör upp för sina misstag, som alla görs för att känslorna tar över hennes förnuft. Någon hjälplös liten varelse är hon dock inte. Hon räddar sig själv, sedan räddar hon Peter Pan och hjälper honom att rädda alla andra vänner från kapten Krok.

Sedan har vi Auroras tre goda feer, som hela filmen Törnrosa kretsar kring. De är roliga, modiga, personliga, kloka, vänliga, de är verkligen filmens höjdpunkt. De trotsar sina rädslor och räddar prins Philip flera gånger för att sedan hjälpa honom att besegra den vackra, men onda fen Maleficent, självaste ondskans härskarinna.

Därefter har vi Eilonwy, som räddar sin blivande pojkvän Taran och därigenom för filmen vidare efter att han fängslas. Hon är inte bara underskattad, hon är bortglömd och exkluderad bland Disneyprinsessor.

Nu kommer vi till Ariel, den första officiella Disneyprinsessan med en stark och riktig personlighet. Hon är en nyfiken upptäckare. Hon trotsar normer och regler, för att nu inte tala om att hon värderar folks liv högre än hon värderar lagar. Vore det inte för henne skulle prins Erik ha drunknat i kung Tritons hav. Sedan räddar Ariel Erik från att utplånas av sjöhäxan Ursula, innan han hjälper henne att ställa saker till rätta i havsriket.

Efter Ariel kommer sedan Belle, en av de mest älskade av Disneys hjältinnor. Ja, vad kan sägas om henne som inte redan har sagts miljontals gånger? Hon är självständig, modig, klok, bestämd, envis och lyckas tämja en best att bli en gentleman. Hon sätter också byns hjältes ego på plats flera gånger på kort tid.

Härefter kommer min personliga favorit av Disneys prinsessor, nämligen Jasmine. Hon är den enda Disneyprinsessan att faktiskt säga att hon vägrar att bli objektifierad. Trots att hon räddas två gånger av Aladdin så räddar faktiskt hon honom också. Vore det inte för Jasmine så skulle Aladdin ha fortsatt att leva på gatan utan något riktigt hem. Hon genomskådar honom också när han utger sig för att vara en annan.

Nu kommer en annan av mina favoriter, nämligen Pocahontas. Indianprinsessan som stoppade ett krig och räddar två nationers folk. Hon lär John Smith att uppskatta naturen, hon räddar hans liv och stoppar ett krig.

Listan börjar bli riktigt lång nu, men mycket mer kommer ännu... *pust* Här har vi Esmeralda, den romska kvinnan som tre män intresserade sig för. Hon står upp för minoritetsgrupper och ställer sig emot Paris domare, som bara är ute efter henne för sin egen lusts skull. Hon hjälper Quasimodo att få självförtroende, för att nu inte tala om att hon räddar både honom och Phoebus. Tack vare henne vågar Quasimodo visa sig bland "vanligt" folk. Även romerna behandlas bättre i slutet tack vare henne och hennes manliga vänner.

Nu flyttar vi oss från Esmeralda i Paris till Megara i Grekland. Också Megara är en av mina favoriter. Hon är inte ens på den goda sidan i början, åtminstone inte helhjärtat, hon arbetar för den onde dödsguden Hades. Hon är faktiskt riktigt egoistisk i början, men har en bakgrund som förklarar hennes beteende. Efter att ha tänkt och känt väldigt mycket så inser hon dock att hon inte gör rätt. Faktiskt så går hennes vilja att rätta till saker så långt att hon bokstavligen offrar livet för en annan. Visst, också hon räddas i slutet, men först räddar hon sin blivande pojkvän som hon tidigare utnyttjade. Hon lär sig att ändra på sin själviskhet och bättras.

Efter Megara så kommer vi till Mulan, Kinas hjältinna som väldigt många äldre Disneyälskare älskar så. (Ja, jag är definitivt en av dem.) Hon är också en av Disneys roligare kvinnoroller. Hon är klumpig, hon är normkritisk, hon är äravillig och samtidigt kärleksfull. Hon är dock inte kärleksfull på ett romantiskt sätt, utan hon är kärleksfull mot sin familj. Kärleken till sin far leder Mulan in i krig där hon riskerar sitt liv. Inte bara riskerar hon sitt liv genom att ge sig ut för att kriga, hon riskerar också sitt liv genom att förklä sig till man. Innan Mulans bluff upptäcks som kvinna så inspirerar hon sina vänner i armén att inte ge upp den hårda träningen, sedan räddar hon kapten Shang och blir av med hunnerna på samma gång. När hon sedan har upptäckts vara kvinna så räddar hon kejsaren och hela hans rike genom att bli av med Shan Yu för alltid.

Efter Kinas hjältinna dyker vi ner i havet till det försvunna riket Atlantis där vi träffar blivande drottning Kidagakash, den äldsta av Disneys prinsessor. Hon är också riktigt normkritisk, nyfiken, rolig, inspirerande, traditionsbrytande, med mera. Också hon är riktigt självständig, trots att hon begår några tillitsmisstag.

Sedan simmar upp till ytan från den blivande drottningen Kidagakashs rike till Hawaii, där två systrar väntar på oss. Jag talar nu givetvis om systrarna Pelekai, Nani och Lilo. Dessa två fungerar fint som två solopersoner, men ännu bättre som en duett. Lilo, den yngsta, är ett ensamt barn som saknar vänner. Nani, den äldsta, är en ung sönderstressad kvinna som är vårdnadshavare för sin syster. Lilo saknar vänner för att hon är "annorlunda" och känner sig missförstådd, medan Nani inte får tid åt sig själv alls för att hon måste uppfostra sin lillasyster för att föräldrarna har dött. Båda har det riktigt tufft och går att känna för. Lilo är en förebild för småflickor för att hon vågar sticka ut, medan Nani är en förebild för att hon offrar sina behov och begär för sin systers skull. Båda är riktigt mänskliga och relaterbara. De tjafsar, men reder alltid ut sina bråk och försöker göra det bästa de kan av sin tragiska familjesituation. Trots detta så är de underskattade.

Nu har vi äntligen kommit till den sista Disneykvinnan på listan, nämligen Tiana! Hon är Disneys första och just nu enda svarta Disneyhjältinna/-prinsessa. En hel del karaktärer före henne har haft andra hudfärger än vit, som är den vanligaste i Disneyvärlden, men Tiana är den första svarta karaktären. Hon är en hårt arbetande kvinna som tror på sina drömmar, men också är villig att jobba hårt för att uppnå dem. Jag kan inte påstå att hon är en favoritkaraktär hos mig, men definitivt minnesvärd. Vad jag gillar mest med henne är att hon lär prins Naveen att tänka på andra än sig själv och att hon är den som får båda att förvandlas tillbaka till människor efter en lång tid som grodor. Hennes band med bästisen Charlotte är också riktigt rörande.

Ja, det var Disneykvinnorna som jag anser förtjänar mer uppmärksamhet och berömmelse. Den här listan har tagit mig flera timmar att skriva. Jag medger att jag var ganska selektiv med utförliga beskrivningar och motiv, men ni har ändå sett alla dessa filmer. (Det tar jag åtminstone för givet att ni har.) Därför skulle det vara slöseri med tid för både er och mig att ge alla karaktärer på listan mer utförliga beskrivningar.

Myter om drottning Elsa och Frost!

Halloj! Ikväll tänkte jag ta upp en sak som jag tänkt på väldigt länge nu, nämligen en av myterna kring Disneys Frost. Myten är att Elsa är en stark, självständig kvinna och den första som inte räddas av en man, ingenting av detta stämmer alls. Hon är ynklig, osjälvständig, otrygg och rädd. Det finns en enda scen i hela filmen där hon faktiskt har karaktär och kan ses som självständig, nämligen under sången "Slå dig fri".

Det är inte en dålig låt alls, bara lite uttjatad. Faktiskt så är detta en av mina favoritdelar i hela filmen, för Elsa visar att hon har karaktär och kan vara självständig. Titta bara på isslottet hon skapar, det kräver talang och intelligens. Hon är absolut inte dum eller en dålig karaktär, bara inte så självständig som det påstås. Nästa scen hon sjunger i återgår till att återigen göra henne rädd, osäker och rent ut sagt hjälplös. *suckar*

(Soundtrack-versionen.)

Den som verkligen är filmens hjältinna är Anna. För Elsa gör ingenting annat än att fly undan sina problem och att gömma sig för omgivningen. Ja, jag vet, det beror på att föräldrarna omedvetet hjärntvättade henne. Det är en förklaring till hennes beteende, men det gör henne inte vare sig självständig eller stark alls. Även i slutet av filmen så märker vi att Elsa behöver räddas. Hon räddas inte av en man, men hon räddas av någon.

Fast nu har jag ältat nog om Elsa. Hon är osäker, otrygg, osjälvständig, rädd, hjälplös, med mera, så någon förebild för unga flickor att bli självständiga och starka är det sista hon är just nu. Nu kommer vi till vad det här inlägget egentligen handlar om, nämligen bortglömda Disneykvinnor som är starka och självständiga.

Nu när vi har diskuterat Elsa så är det hög tid att gå till Frosts riktiga hjältinna, nämligen Anna. Hon r filmens riktiga centerpunkt. Hon är den som gör misstag, hon är den som lär sig en massa under filmens gång och hon är den som står för räddandet. Dock så är hon heller inte alltför självständig i början, men hon blir det under filmens gång. Hon ger sig ut i ett snöväder iklädd sommarkläder för att återföra Elsa till Arendal. Under resan träffar hon på en issäljande man, hans ren och även en snögubbe. Med hjälp av dessa hittar hon sin storasyster och gör allt i sin makt för att föra hem henne. Saker går knas och Elsas krafter är utom kontroll, så de skadar Anna. Anna får än en gång hjälp att ta sig hem till Arendal efter ett möte med troll. Väl hemma inser hon att hon gjorde ett misstag som öppnade upp sig för en främling alldeles för fort. Allting som händer sedan såg ni ju i videoklippet ovan. Elsa visar sig vara i fara och Anna kastar sig framför sin före detta fästmans svärd för att skydda Elsa. Nu kan vi börja tala om en hjältinna i filmen. Hon är beredd att offra livet för Elsas skull, men fick ju förstås otroligt mycket hjälp på vägen. Hon går från att vara naiv till att bli en livräddande hjältinna. Hon är den som faktiskt får storyn att flyta på riktigt ordentligt.

Någonting som Frostsystrarna dock har gemensamt är att de är bättre som en duett än som två solotjejer.

(Nu inser jag att detta inlägg blir betydligt längre än tanken var från början, men så blir det ibland.)Nu lämnar vi Frost och återgår till tidigare Disneyklassikers bortglömda, men ändå självständiga kvinnor. Den här gången går vi till Rapunzel, som är en av mina personliga favoriter bland de nyare hjältinnorna.

Hon kidnappas som spädbarn av en trollkvinna som gömmer henne uppe i ett högt torn mitt ute i ingenstans. Ja, ni kan ju den historien också. Hursomhelst, här har vi också en tjej som kan definieras som en självständig karaktär. Också hon gör sina misstag och lär sig mycket under historiens gång, men hon räddas aldrig av någon under filmen. Kanske kan en dra argumentet att hon faktiskt blir "räddad" av sin fuskmor Gothel, men då det var planerat från Gothels håll så kan det inte räknas som att Rapunzel verkligen blir räddad. Tvärtom så räddar hon sin blivande fästman tre gånger under filmens gång, medan han "bara" hjälper henne. Först räddar hon honom från ett galet gäng på en krog, sedan så räddar hon både sig själv, sin kameleont och även sin då blivande pojkvän Flynn Rider/Eugene Fitzherbert från att drunkna, sedan räddar hon honom från att dö en långsam död i tornet där hon hölls gömd under sin uppväxt. Hon är en hjältinna!

Ja, det var Rapunzel. Den här listan kommer att göras riktigt lång, så därför sätter jag punkt nu för den här gången. Ni kommer att få läsa mer om bortglömda Disneyhjältinnor, men det här inlägget är redan betydligt längre än jag hade tänkt mig att det skulle vara från början. Disneykvinnor är generellt underskattade. Fler inlägg som dessa kommer snart, så håll ögonen öppna. Diskussionen kan pågå för all framtid. Hej så länge!

Lång, varm Värmdöpromenad!

I mitt förra inlägg fick ni läsa att jag tog en lång promenad idag, nu ska jag berätta mer detaljerat om den. Eller ja, mer vilka långa sträckor jag faktiskt gick idag. Tro mig, det var långa sträckor i en stekande sol...!

Ja, först så råkade jag åka två stationer för långt med bussen mot Gustavsbergs centrum idag. Så inleddes allting. Jag tänkte dock att det inte var så farligt, den sträckan kunde jag promenera tillbaka. Att gå bara den korta biten var ju dock ansträngande med tanke på hettan, men utsikten på vägen var ändå fantastisk.

När jag sedan kom till Gustavsbergs centrum så började jag med att gå till Runda Huset. (Ja, det heter faktiskt så.) Jag släpade ju på tre böcker som jag hade lånat på biblioteket, så det var hög tid att lämna tillbaka dem. (Eller ja, för mig åtminstone. Jag hade ju flera veckor på mig att återlämna dem.)

Därefter gick jag till Nordea för att ställa några frågor om lite saker, vilket gick jättesnabbt. Högst tog det två eller tre minuter, om ens det. Jag har dock svårt för bankmiljöer, så det var skönt att det gick smidigt.

Därefter återvände jag till biblioteket, där jag lånade tre böcker. Jag är så beroende av att läsa. Jag satt också i gräset en liten stund utanför efteråt för att få vila benen lite. Att promenera i en stekande sol är inte så lätt!

När jag sedan hade varit på biblioteket igen och även suttit i gräset en stund så var det dags att börja gå igen. Jag bestämde mig för att promenera till Mölnvik från Gustavsbergs centrum, bara för att jag älskar att gå. Dock så stannade jag till vid Skogsbo för att fylla på min vattenflaska med kallt vatten från kommunhuset. Det var så varmt att jag drack upp allt vatten från tidigare riktigt snabbt, dessutom så var det ändå på vägen till Mölnvik och ingen omväg. Jag sköljde även ansiktet, annars hade jag troligen svimmat av värmeslag.

Sedan fortsatte promenaden igen. Jag kom med envishet fram till Mölnvik tillslut och sprang in till Ica Maxi. Därefter skedde vad jag skrev om i mitt förra inlägg: Jag springer till busshållplatsen med en tung last och hemfärden blir löjligt lång. Därför förstår ni säkert att jag i skrivande stund är slutkörd och utmattad.

Att jag tillslut kom hem!

Herrejösses, en sådan dag... Som jag har fått strula för att komma hem från Mölnvik idag... SL-trafiken krånglade som bara den och att jag undviker kommunaltrafiken så mycket som bara möjligt till varje pris med ett fåtal undantag gjorde ju ingenting bättre. Jag promenerade en rejäl sträcka tidigare, men det kommer jag att tala mer om i nästa inlägg. Nu fokuserar vi på SL. De har varit så struliga idag, värre än vanligt...!

Jag hade gått en massa idag, så jag var redan trött och hade dessutom en tung last på vägen hem från Mölnvik. Jag går till busshållplatsen och upptäcker att bussen är lite sen, men det är den ju alltid. När den väl kommer så visar det sig senare att den inte åker förbi stationen jag ska kliva av på, men jag tänker att rätt buss borde komma kort därefter och tar därför denna buss för att hoppa av vid Djuröbron. Jag gör så, men behöver promenera en liten bit för att ta mig till rätt hållplats då Djuröbron har fyra. Sedan så märker jag att jag ändå har gått fel och vänder mig till nästa, som också visar sig vara fel, därför går jag tillbaka till den första. Sedan kommer en ny buss, som jag hoppar på - vilket visar sig vara ett misstag då den körde mot Djurö. Därför hoppar jag av vid första hållplatsen efter Djuröbron och springer över bilvägen för att komma till rätt sida av vägen. Jag kollar SLs reseapp för att se när bussen kommer, den ska komma närsomhelst nu. Trots att den ska komma närsomhelst så får jag och två andra vänta minst fem minuter längre än nödvändigt.

Visst, några minuter här och där kanske inte låter så mycket, men det är mycket i stundens hetta. Ha också i åtanke att jag hade gått riktigt långt under dagen och även nu hade en tung last att släpa på. Tre böcker, två brödpaket, ett ostpaket och en honungsburk. Det är tungt att släpa på och det kändes i armen, det kändes!

Nåja, jag kom hem till sist i alla fall. Trots strul med SL så kom jag hem och det är trots allt huvudsaken.

Promenader till Djurö!

Oh, Värmdö är så himla vackert! Jag går ofta promenader till och från Djurö om kvällarna nu när dagarna har blivit så odlidligt varma. Kvällspromenader har jag dock alltid varit bekväm med, så att det är mörkare än dagarna stör inte mig det minsta lilla. Faktiskt så uppskattar jag när det är halvmörkt och svalt ute, det gör kvällarna allt mysigare. Djuröbron är dessutom en vacker plats att gå till, vattnet är så trevligt att stanna vid.