Att jag tillslut kom hem!

Herrejösses, en sådan dag... Som jag har fått strula för att komma hem från Mölnvik idag... SL-trafiken krånglade som bara den och att jag undviker kommunaltrafiken så mycket som bara möjligt till varje pris med ett fåtal undantag gjorde ju ingenting bättre. Jag promenerade en rejäl sträcka tidigare, men det kommer jag att tala mer om i nästa inlägg. Nu fokuserar vi på SL. De har varit så struliga idag, värre än vanligt...!

Jag hade gått en massa idag, så jag var redan trött och hade dessutom en tung last på vägen hem från Mölnvik. Jag går till busshållplatsen och upptäcker att bussen är lite sen, men det är den ju alltid. När den väl kommer så visar det sig senare att den inte åker förbi stationen jag ska kliva av på, men jag tänker att rätt buss borde komma kort därefter och tar därför denna buss för att hoppa av vid Djuröbron. Jag gör så, men behöver promenera en liten bit för att ta mig till rätt hållplats då Djuröbron har fyra. Sedan så märker jag att jag ändå har gått fel och vänder mig till nästa, som också visar sig vara fel, därför går jag tillbaka till den första. Sedan kommer en ny buss, som jag hoppar på - vilket visar sig vara ett misstag då den körde mot Djurö. Därför hoppar jag av vid första hållplatsen efter Djuröbron och springer över bilvägen för att komma till rätt sida av vägen. Jag kollar SLs reseapp för att se när bussen kommer, den ska komma närsomhelst nu. Trots att den ska komma närsomhelst så får jag och två andra vänta minst fem minuter längre än nödvändigt.

Visst, några minuter här och där kanske inte låter så mycket, men det är mycket i stundens hetta. Ha också i åtanke att jag hade gått riktigt långt under dagen och även nu hade en tung last att släpa på. Tre böcker, två brödpaket, ett ostpaket och en honungsburk. Det är tungt att släpa på och det kändes i armen, det kändes!

Nåja, jag kom hem till sist i alla fall. Trots strul med SL så kom jag hem och det är trots allt huvudsaken.