lördag, februari 06, 2016

Att leva med HSP!

Hej på er! Nu när ni har fått läsa några fangirlinlägg om Dick Grayson så tänkte jag att vi ska byta sida och gå vidare. Den här gången ska vi tala om diagnosen/personlighetstypen HSP, som står för Highly Sensitive Person. (Även känt som Highly Sensitive Personality.) Kort sagt, en riktigt känslig person, men vad innebär det egentligen att vara överkänslig? Det är vad jag ta upp den här gången, vilket är på önskan av en väninna.

En person med HSP är ofta riktigt empatisk och duktig på att läsa av andra människor, även olika situationer. Däremot så är h*n ofta känslig för intryck och då kan känslorna bli överrumplande. Faktiskt så är det en stor likhet och vanlig kombination med Asperger syndrom, som jag har skrivit om tidigare. Det är vanligt att personer med HSP är lättsårade och beroende av egen tid efter medverkande i sociala aktiviteter. Fast givetvis får vi inte glömma att precis som med allt annat så är alla kriterier framförallt en individfråga.

Stor koncentrationsförmåga är vanlig hos personer med HSP, men vid störande element så kan koncentrationsförmågan sjunka. Fast det gäller ju egentligen alla människor, så det är ju ingenting nytt.

Någonting som kan vara svårt för personer med HSP är att gå vidare eller släppa jobbiga saker. Det är någonting som stämmer bra in på mig. En är inte impulsiv, men har svårt att bygga upp förtroenden efter minsta lilla besvikelse eller kan tvärtom lita för lätt för andra. Jag förlåter väldigt lätt, men jag har väldigt svårt för att släppa sorger. Det kan gå flera år innan jag slutar skuldbelägga mig själv för andras svek eller lyckas gå vidare efter sorgliga situationer, som exempelvis brutna löften eller personliga påhopp.


Egentligen hade jag tänkt skriva mer, men efter det sistnämnda ovanför så behöver jag ta en paus av personliga skäl. Håll utkik efter fler inlägg om diagnoser och personliga erfarenheter. Vi ses snart igen!

2 kommentarer:

  1. Den diagnosen hade jag inte ens en aning om! Kanske har en släng av den själv, men det spricker på impulsiviteten, sån har jag mycket av, på både gott och ont! ;) Men har någon däremot förbrukat mitt förtroende så återfår människan den ALDRIG igen! Jag brukar också ofta "kanna av" människor väldigt snabbt, ibland bara genom ett ögonkast, vilket iofs ibland kan visa sig vara felaktigt senare, men tvivlet ligger kvar och gnager ändå. Visserligen tycker jag det bara är en positiv grej, vilket räddat mig från "farliga" situationer ganska ofta! Egen tid är också något som jag är i stort behov av mellan varven, vilket jag ofta haft svårt att förstå eftersom jag egentligen är en väldigt social typ, men när gränsen är nådd så är den. :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, HSP är en riktigt vanlig, men ganska okänd diagnos. Vissa kallar det för "personlighetstyp", andra säger "diagnos". Jag är en av de sistnämnda ;)
      Dock så inser jag nu att jag skrev lite knasigt kring det där med förtroende. Det tar tid för mig att bygga upp förtroenden igen efter svek, men jag förlåter alldeles för lätt och skuldbelägger mig själv oftast. Alltför många gånger har jag fått höra att det är jag som har gjort fel eller missförstått, med mera. Det är ganska tjatigt i längden.
      Även jag brukar kunna läsa av vilka som är pålitliga och inte, men det beror också mycket på hur jag mår psykiskt. Mår jag dåligt så kan jag också bli godtrogen och lättmanipulerad, men inte när jag är i balans med måendet.
      Jag är också riktigt social och brukar inte alltid ta till mig att jag behöver egen tid, men jag har blivit bättre på det. På sistone har jag haft väldigt mycket egen tid, vilket jag har mått riktigt bra av. Givetvis så mår jag bra när exempelvis min bästa vän är på besök eller jag hos henne, men jag behöver ändå viss egen tid varje dag för att må bra.

      Radera