Ohälsan ökar!

Jag är ofta panikig nuförtiden. Minsta lilla sak tar jag åt mig av, men det är för att jag mår riktigt dåligt just nu. Kommunen vägrar att låta mig göra någonting som jag vill. De vill att jag ska jobba gratis åt dem, men jag vill ju ha en meningsfull praktikplats som kan leda mig framåt. För stunden får jag inte heller ordning på hemmet, för jag vet inte vart jag ska lägga allting eller göra av allting. Bara att leva i oordning leder till panik, för jag vill verkligen ha ett ordningshem. Just nu är saker bara allmänt svåra. Just nu orkar jag inte ens träffa folk längre, åtminstone inte utanför Femifantasy som jag ändå har skyldigheter i. Jag vill känna mig meningsfull igen. Jag vill ha någonting meningsfullt att göra, jag vill kunna umgås med folk som vanligt igen, jag vill kunna skapa konst i form av skådespel och manus, jag vill göra någonting som kan leda mig framåt. Att kommunen vägrar att hjälpa mig gör ju heller ingenting bättre, ändå är kommunen allt annat än fattig. De skulle ha råd att låta mig göra det jag vill göra, men de tittar bara på sina älskade normer och tar ingen hänsyn till individen. Saknaden av sysselsättning leder till konstant panik varje dag nuförtiden.